Dagens whisky den 24/12 är:
Highland Park
Region: Islands
Ålder: 30 år
Styrka: 48,1 %, fatstyrka
Fat: singelfat Sherry Hogshead
Buteljerare: OB Malts of Scotland
Doft
Färgen avslöjar whiskyn, det här är vällagrad sås och du hinner inte ens hälla upp den förrän det är uppenbart vilket fat den har legat på. En noggrann till på den i glaset avslöjar att den är gammal och inte för stark. Bäst att låta den stå en ordentlig stund och andas.
När jag väl närmar mig glaset, välkomnas jag av dadlar och mörka torkade körsbär och en sötma från marsipan och Niederegger nougat från Lübeck. Det finns en sympatisk lätt rök långt i bakgrunden, den är som en piptobaksrök, fast inte kryddig, mera traditionell.
Doften fortsätter sin frikostiga resa med vilda bär och aprikos. Allt är lite trögflytande och därför länge kvar i näsan. Jag tror att jag hoppar vatten bad doften anbelangar.
Smak
Den är lite lustig i smaken, man känner ljunghonung, men inte sötma. Man känner en rök, men det är svårt att fastställa vad den kommer från. Frukterna från Sherryfatet finns helt klartr där, dadlarna och plommonen, men det är inte en överväldigande våg av smaker, utan den kommer långsamt, knackar på dörren och frågar om den får komma in.
Detta är en whisky som vill drickas sittandes i en bekväm fåtölj där man kan reflektera årets händelser. Jag får för mig att jag känner Chesterfield lädersoffan runt min kropp medan jag avnjuter min dram, till jag kommer ihåg att jag inte har en Chesterfield fåtölj och upplevelsen kommer från smaken. Det finns en liten aciditet också, antagligen från tanninerna
Eftersmaken är lika intressantden. Restsmaker av torkad frukt och en lätt fatsmak (mycket lätt, fatet har inte på nått sätt tagit över) och en antydan av den anonyma röken hänger kvar i munnen.
Sedan tonas långsamt ut lakrits, russin och lavendel, högst tillfredsställande! Allra sist, när nästan allt har gått och lagt sig – då kommer det en droppe Pinot Gris och lägger dig till ro.
Det är vad jag kallar en lång eftersmak… 😉
Avslutningsvis
Så är vi alltså tillbaka på den vackra ön Orkney. Ni som inte är helt snurriga i bollen, kommer ihåg att vi var där den 3/12, fast då med ett ”hemligt destilleri”. Vi bestämde oss för att ta med båda i kalendern, därför att de var så olika och dessutom erbjöd er en jämförelse, ung mot gammal. Alltid intressant, tycker jag.
Destilleriet då? Det är gammalt som gatan. Det grundades 1798 av Magnus Eunson och David Robertson. Namnet antyder att det är en vikingaättling och det är fullt förståeligt med tanke på öns historia och interaktion med vikingar.
Magnus var kyrkvaktmästare på fritiden, hans riktiga jobb var egentligen smugglare och sedermera destillerare. Visserligen en olaglig sådan, män ändå… 😊. Han hade kokat sin sås på platsen långt innan man grundade sitt (halvt olagliga) destilleri.
Med åren arresterades Magnus av Excise mannen John Robertson, som sedan tog över destilleriet och såg till att man erhöll en licens 1826. Jag vet inte om han var släkt med sin namne David, men Magnus arresterades, medan David vandrade vidare, glatt visslandes nerför gatan…
Destilleriet har, trots ägarbyten, behållit sin identitet och sedan 1986 har man ett besökscenter som anses vara ett av de bästa i Skottland.
Sådär, nu är vi framme vid slutet på vår upplevelsepromenad. Jag hoppas att ni har njutit av den och att ni nu är redo att ta er an familjen, vännerna och de kommande högtiderna med glädje och värva.
Den 22/1 är det sedan dags för oss att återuppta våra aktiviteter och jag hoppas att ni kommer och hälsar på oss då.
Från oss alla till er alla: