Ibland blir man positivt eller negativt överraskad.
Tänk vad förvånad man ibland kan bli när man surfar ut på nätet. Jag är ju som många en livsnjutare av stora mått. Något som tyvärr alltför tydligt visar sig som små mjuka bilringar runt magen. Njuter av god mat, öl, vin, och inte minst en Single Malt Whisky. Och hela tiden får man brottas med sitt samvete, och vetskapen om att det mesta som är gott är onyttigt, samtidigt som det mesta som är mindre gott naturligtvis är nyttigt. Ett sånt typiskt I-lands problem.
Men hör och häpna, då jag hörde om en dietmetod som kallas för LCHF (Low Carb, High Fat) eller lite kolhydrater, mycket fett. Mycket fett ??? Jojo, tjena. Man börjar sakteligen undra. Kan det här verkligen stämma? Och än så länge har det inte hänt så mycket. Men å andra sidan tog det inte endast några veckor, som är tiden jag hållit på, att få till denna runda buk, så man får nog ge det lite tålamod. Jag har väl egentligen aldrig känt mig speciellt angelägen att prova någon av de mer traditionella bantningskurerna, som i mångt och mycket går ut på att späka sig själv d.v.s. svälta sig till en lägre vikt. Läser man på om dessa metoder så hamnar man lätt i en form av Jojo bantning eftersom man mycket riktigt går ner några kilo. Man känner sig då nöjd och börjar äta som vanligt igen. Kroppen som då fått ta av sina fettreserver fungerar då ofta så att man går upp det man gått ner plus lite till. Så är spiralen igång. Banta igen, och så går man upp plus lite till.
Döm då av min förvåning när jag får veta att i denna metod så ska man ALLTID äta sig mätt, man ska äta feta ostar, mycket kött, kyckling, och fisk. Allt ska stekas i riktigt SMÖR, och inte något margarin. Och till råga på allt så går man då också ner i vikt. Poängen är att undvika kolhydraterna såsom potatis, pasta, ris, bröd t.ex. Det är inte så svårt att förstå att herr Falkman med lätthet tar till sig denna metod och i alla fall blir intresserad av att prova. Om det sedan fungerar får väl framtiden utvisa.
Tyvärr bör man avstå från öl, innehåller maltos som är ett mycket snabbt kolhydrat, skit också, då är det bättre med rött vin, sprit (whisky), tack och lov. Men man bör vara sparsam med alkohol också. Alkoholen är fettbildande, och stör blodsockerbalansen. Aldrig får man bli riktigt glad. Jag är också lite av en mackoman, så det känns lite märkligt att istället för en macka med gott pålägg, istället ta t.ex. fet ost, räkor, majonnäs, bacon, ägg och skinka. Allt får istället läggas upp på en tallrik och ätas utan bröd. Men det går nog bra trots allt. Det hela har också gjort att jag som tidigare inte tyckte det var så roligt att vistas i köket för att laga mat, faktiskt nu med glädje börjar göra olika maträtter för att variera sig.
Slutsats: Jag kan alltså med glädje grilla mina kotletter och annat på grillen nu i sommar. Till det avnjuta en god whisky. Inte behöva känna mig hungrig. Och resultatet blir då dessutom att jag borde gå ner i vikt. Inte så dumt va? Att det sedan ändå kommer att slinka ner en och annan öl, någon pizza, någon glasstrut m.m. nu i sommar, är det inte hela världen. Resultatet tar väl bara lite längre tid då.
En annan sak. Jag tog en liten minisemester till vår huvudstad. Fantastiskt vacker nu på sommaren. Man tror ju alltid att man varit så förutseende att man åkt dit innan alla andra turister kommer. Men, jag var inte ensam? Staden kryllade av människor. Åkte och raggade lite i de olika stadsdelarna och kom så småningom ner till Strandvägen vid Djurgårdsbron. Jag åker in en sväng på Strandvägen tänker jag. Jag ångrar det i samma sekund jag tagit beslutet. Jag får nämligen sitta i bilkö 1.5 timma. Jo jag ville se Stockholm men lite mer än just denna gata. Sedan trodde man ju att vi i Sverige lärt oss att ta hänsyn. Ett ord de säkert inte vet vad det betyder i denna stad. För djungels lag råder här.
Ett kvalificerat kaos. ”Jag ska fram till varje pris, kosta vad det kosta vill”, verkar vara allas tanke. Man får alltså brottas med andra bilar, cyklister, vespor, taxibilar, bussar och fotgängare. Det är väl ett under att det inte sker någon olycka. När det sedan tar någon sekund för lång tid och man inte blixtsnabbt sett att kön rört sig 5 meter längre fram, då tjuter biltutan i bilen bakom. Då vaknar den lille djävulen i Falkman som fortsätter att ta extra god tid på sig. Någon ser att den andra filen rör sig snabbare och byter då fil, bara för att några minuter senare se Falkman rulla förbi i ursprungsfilen. Det är ganska kul att se olika människors beteenden. Hur stressade folk kan bli av en situation. De svär och upprörs över saker de ändå inte kan göra något åt.
Sedan verkar det som att alla tänkbara vägarbeten och renoveringar av huvudstaden, gärna så centralt som möjligt, tar sin början precis vid semestertider. Ja, logiken är inte alltid överens med förnuftet. Man är då rätt glad när man till slut kommit ur denna propp och kan köra söderut till som det känns ”landet”.
Men som sagt, detta är ändå bara ytterligare några I-landsproblem som de så förnuftigt hittat på i humorprogrammet Hipp, hipp. Ett f.ö. alldeles utmärkt humorprogram.
Slàinte!
Per Falkman
Kassör