Dagens whisky den 3/12 är:

Pinkernells Peated Malt

Region: Islay(?)
Ålder: n/a
Styrka: 56 %
Fat: Refill Bourbon singelfat
Buteljerare: Pinkernell

Doft

Det första som slår mig är den intensivt metalliska doften. Den avslöjar i mina ögon vad det är för något vi dricker, men eftersom det är ”hemligt”, så låter vi det vara. Direkt därefter kommer den mycket delikata skogsbrasan med rök som kittlar långt upp i näsan. Väldigt sympatiskt, men trots att det uppenbarligen är ungt, måste du ta dig tid att både låta den stå ett tag och värma upp den.

I med lite vatten och… jävlar, vilken fart det blev på den! Nu blev den mycket skarpare och plötsligt dyker det upp tobaksblad, karamell och nån sorts sött vin, dessert varianten. Det metalliska finns fortfarande kvar, men det ligger helt klart i bakgrunden nu. Röken är också intensivare nu, med en understrykning av aska från en träklamp.

Smak

En ganska oljig karaktär som funkar mycket bra för mig. Skogsbrasan hänger med in i smaken och med den följer lite bränt socker… eller kanske snarare smörkola…? Den metalliska karaktären finns också där, men den verkar kliva åt sidan för andra smaker.

Med lite vatten – och det är otroligt hur bra den här lilla såsen mår av att späs ner en aning – dyker det upp en massa kryddor. Det är flytande honung, kardemumma, peppar och något lite exotiskt, nötigt. Mumma!

Eftersmaken är mellanlång med rök, sötma  och en liten beska som överraskar. Det finns även en liten fruktig underton . är också där och snurrar, med en läcker liten rökt laxbit som drar mig mot köket… en mycket mild rökighet hänger kvar avslutas med en liten strimma av mint. Jag tycker att det här är en välbalanserad, elegant sås helt i min smak. Om ni inte gillar den här, kan kanske resten av kalendern bli lite jobbig… 😉

Avslutningsvis

OK, den här lilla godingen hade mycket av det som hör hemma där. Det som saknades var sjögräs och mineraler, vilket får mig att tvivla lite på att jag träffat rätt på var den kommer ifrån, men det spelar ju i sammanhanget mindre roll.

Jag tycker dessutom att detta kan vara ett utmärkt tillfälle att ta upp det här med alkoholstyrkan. Som de flesta av er vet, föredrar jag mina whiskies starka, helst i fatstyrka. Detta beror inte på min stora förkärlek för YPK-värdet, utan på att jag vill ha med så mycket som möjligt av ursprunget. Ingen påstår att du måste dricka din whisky stark, blaska ner den så mycket du vill. Men tänk på att en whisky i fatstyrka har inte filtrerat bort något, du får verkligen smaka allt som finns att hämta. Det borde man aldrig säga nej till.

 Några ord om Pinkernell Whisky market; det var ett av våra vattenhål i Berlin som vi besökte 1–2 ggr om året (i normala fall, ni vet, pandemin… ☹). De hade butiker i Berlin och Salzburg med ett mycket bra urval och för den delen även priser. Men pandemin har ändrat allt… man har köpt in ett bryggeri/värdshus i Österrike och klarar inte längre av butiksverksamheten. Vi måste helt enkelt hitta något annat… SNYFT! ☹

Slàinte!

Martin