Dagens whisky den 4/12  är:

Glen Ord

Region: Highlands
Ålder: 18 år
Styrka: 55 %, fatstyrka
Fat: tja…
Buteljerare: destilleriet (Diageo)

Doft

Oj vad smörig den är, har Renata använt mina whiskyglas till sina egna obskyra syften…? Nej, nu börjar det dyka upp annat också, som t.ex. persika, aprikos, apelsin, citronskal och för att du inte ska bli överväldigad, ett par tuggor sockerkaka också. Jag säger inget om de gröna äpplena, för de är så uppenbara att jag tror alla ser hur jag rullar mina ögon…

Jag bestämmer mig för att ha i mer än tre droppar vatten, och det gjorde faktiskt susen. Nu dyker det upp massor med torkade fikon, vinbär och lite örter. Blodapelsinen tar också mer plats nu, och nånstans i bakgrunden känner jag lite färska tobaksblad.

Smak

Den är väldigt söt och inte alls så sträv och torr som man skulle kunna vänta av en så gammal sherrylagring. Russinen är starka i den här, men när den får stå – länge – kommer det andra spännande smaker, som kastanjehonung som jag smakade nån gång i Österrike i min vilda ungdom. Det finns även en not av Cognac och Cointreau.

Eftersmaken är inte särdeles lång, men kul. Choklad, apelsin och en skvätt kaffe. Ganska torr, men inte alls sträv.

Avslutningsvis

Den här såsen gör mig så glad! Här är anledningen varför:

Diageo, ni vet – draken som slukar alla andra drakar i whiskyvärlden, tyckte att det var för jävligt att Glenfiddich var den mest sålda singelmaltwhiskyn i världen, så de bestämde sig för att det minsann skulle vara deras sås som skulle vara det. Såå… hur gör man det…?

Ja, först och främst behöver man väldiga mängder av en singelmalt. Det funkade inte riktigt för Diageo, deras såser användes ju till stora delar i blends. Så, då fuskar vi lite. Man hade ju redan det gamla namnet Singleton på lager och man hade använt det i samband med en buteljering av Auchroisk, ett namn som ingen normal människa kan uttala.

Men nu ändrade de taktik och filosofi. De bestämde sig för att whisky med namnet Singleton skulle bli störst bäst och vackrast. Så man började producera den… från tre olika destillerier! Och för att göra det hela ännu lustigare, var inget av dessa destillerier Auchroisk.

Nej, istället var det Dufftown, Glendullan och Glen Ord som fick äran. Såsen skulle säljas på flygplatser och för att inte förvirra kunderna, fick de bara säljas på olika kontinenter, närmare bestämt, Europa, Asien och Amerika.  Hänger ni med? Flygplatswhisky ska ju dessutom vara blask, så de vattnades ner till 40 % för att tillfredsställa… ja, andra än mig.

Men nu kommer det fina i kråksången… Vi var ganska många som tyckte att det var tråkigt med den här policyn… och Diageo svarade med att presentera Singleton – inte bara i riktig styrka, utan även i hyfsad ålder! Jodå, mina kära Whiskyvänner, vi kan påverka även de största av aktörer och – erkänn så får ni villkorligt – visst är det en härlig känsla? 😊

Slàinte!

Martin