Dagens whisky den 15/12 är:

Ballechin

Region: Highland
Ålder: 13 år
Styrka: 56,5 %
Fat: Bourgogne singelfat, 266 flaskor
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Vilken härlig färg! Mörk koppar med ett rött skimmer glittrande i glaset. Jag vet att jag inte beskriver färger i vanliga fall, men denna inspirerade.

Ner med snoken i glaset… violer?! Med viss förvirring tar jag en vattenpaus innan jag fortsätter. Nu är de inte längre där, istället hänger det en svag rökdoft som blandas med grapefruktskal och läder. Jag saknar något… och där kommer det! Fuktiga tobaksblad! Vänta ett tag, jag ska fråga Renata om jag får tända en cigarr hemma.

Hrm… ☹ hur som helst… ner med lite vatten och då kommer frukterna fram på ett helt annat sätt. Skogsbär, med ett par jordgubbar och en halv aprikos, glatt spatserandes rätt genom den fuktiga kryddplanteringen. Det finns en brasa i närheten, jag känner inte röken, men det brända trät…

Ju längre den får stå, desto tydligare framkommer röken och inte minst lädret. Vitpeppar finns också, en liten aning och – självklart – tobaken. Det känns korkat att påpeka apelsinskalen som dök upp mot slutet, men det gjorde de, så vad gör man? Förresten… vad hände egentligen med violerna…

Smak

En krämig, sammetslen vätska letar sig ner mot strupen och påstår: ”Jag är len, mjuk och snäll, skynda dig och svälj!” Men innan man hinner, kommer den kraftiga kryddan och metalliska röken och använder mina smaklökar som bongotrummor. Hej, det var inte snällt alls! Sen kommer brännan. Den är stark och lurig. Fast sen… medan jag funderar på hur misshandlad jag är och hur synd det är om mig, kommer plötsligt lite söta fruktsmaker in och kyler min tunga. Sedan kommer det en salt karamell och sopar undan resterna med den våta tobaken. Det finns en gammal aura över den här såsen, lite grann känslan av gammalt bibliotek, med läderbanden, dammet…

Det är väldigt tydligt att den behöver vatten, så… med en rejäl skvätt i sig, kommer den igång på riktigt. Nu är plötsligt röken mycket tydligare och Whiskyvänner – den är fantastiskt mild och lockande. Den blandar sig med en fruktkaka och lite bränt socker och den verka ha rullat sig i mörk, bördig jord som ger en fantastisk smakupplevelse.

Eftersmaken är söt, krämig och inhöljd i tobaksbladen, lädret och mörka frukter. Mot slutet kommer det lite syra och en lätt beskhet, jag tror att det är från apelsinskalen. Tyvärr är den bara medellång, jag hade gärna fördubblat den.

Avslutningsvis

Den som varit med ett tag, vet att Ballechin produceras på Edradour, ett av de små destillerierna i Skottland. Det är gammalt nog, grundat redan 1825, men dess levnadsbana har inte varit nåt att skriva om. Förrän 2002.

Då köptes destilleriet av Andrew Symington, ägaren av den oberoende buteljeraren Signatory. Han köpte destilleriet, därför att han såg vad som höll på att hända i whiskyvärlden. Med det kraftigt ökande intresset för singelmalt (djävla ryssar, kineser och indier… ☹) blev destillerierna alltmer ovilliga att sälja fat till oberoende buteljerare och det blev nödvändigt att producera eget för att ha som bytesvara.

Länge var Signatory’s buteljeringar huvudinkomsten för företaget, men med det ökande intresset för Edradour’s orökiga whisky håller detta på att ändras. Man har varit tvungen att fördubbla kapaciteten till 260 000 liter årligen och ligger f.n. på en faktisk produktion av 200 000 liter.

Den rökiga varianten, som saluförs som Ballechin, sår nuförtiden för 10 – 15 000 liter årligen. Det är uppenbart att vi konsumenter inte anstränger oss tillräckligt… 😉

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook 2022, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin