Dagens whisky den 5/12 är:
Tomintoul
Region: Speyside
Ålder: 11 år
Styrka: 47,5 %
Fat: Sherry Hogshead
Buteljerare: Malts of Scotland, oberoende buteljerare
Doft
En rejäl sherrydoft örfilar upp dig till hälsning. Russinen regnar ner på mig som hagel och kladdar ner mig med kastanjehonungen de varit doppade i. i hörnet står en liten påse med smörkola och allt känns lite … morgondagg i skogen-fuktigt.
Med lite vatten händer det roliga saker. För det första visare det sig att det springer runt ett litet gäng glada skumtomtar och för det andra blir den lite rökig. Inte rökig som Ardbeg eller Ledaig, utan mera som rökt kött och då närmare bestämt honungsglaserad skinka och torkat kött smaksatt med citronhonung.
Smak
En klart markerad smak av sherryfatet, som om man mumsade på avhyvlade småbitar från fatet. Sötma fattas inte här, den kommer i form av russin, praliner, karamelliserade nötter och McVities Jaffakaka.
Med vattnet kommer det rökta köttet återigen fram och det dyker också upp en liten bitterhet som inte fanns där innan.
Eftersmaken är mellanlång med lite citroner och vitpeppar.
Avslutningsvis
Vet ni, jag tror inte vi nånsin har haft Tomintoul i kalendern ännu, så jag passar på att berätta lite mer om destilleriet.
Det föddes sent, 1965 och de första 35 åren var visserligen livliga och mycket hände i form av ägarbyten, utveckling m.m. men det var inte precis koncentrerat på singelmalten
Under de första 35 åren hade man inte mindre än sex ägare och den kanske mest udda av dem var Tiny Rowlands. Det var en han var son till en tysk äventyrare av rang och det bästa han kunde komma på, var att under andra världskriget involvera si intensivt i Hitlerjugend.
Efter kriget visade engelsmännen sin uppskattning för Tiny och hans agerande och placerade honom på långtidsboende i fånglägret som hade satts upp på Isle of Man. Efter att han muckade, flyttade han till Rhodesia, blev rik och köpte Tomintoul 1978. 1989 var det inte roligt längre så destilleriet säljs vidare.
Några ägare senare, år 2000, tar Angus Dundee Distillers över och nu börjar det äntligen hända lite saker. Man fortsätter självklart att använda såsen i sina många blends, men nu börjar man även att skapa en singelmalt identitet som numera känns väldigt relevant.
Dagens whisky är som sagt buteljerad av den oberoende buteljeraren MoS och de kommer vi ha fler gånger i årets kalender, så om dem berättar jag mer en annan gång.
Slàinte!
Martin