Tomintoul
- Region: Speyside
- Ålder: 21 år
- Styrka: 49,6 %
- Fat: Bourbon Hogshead singelfat
- Buteljerare: OB Sansibar
Doft
Det första som slår mig när jag doftar på den här godingen, är hur klassiskt den doftar. Lätt sirap blandad med en blandning av tropiska frukter och citrusfrukter. Whiskyn doftar väldigt moget, om ni förstår vad jag menar.
Med lite vatten tycker jag nog att det inte hände så mycket, malten blev nog lite tydligare, men annars understryks bara hur mild och välbalanserad den känns.
Smak
Här hittar man mera citronsorbet och mogna aprikosfrukter. Den är lite krämig med fin fruktsmak men nästan helt utan sötma.
Jag tvekade innan jag hade i vatten, men min uppgift är vad den är, i sol som i regn och rusk måste jag utforska varje vrå av såserna dolda hemligheter… det är ett tufft jobb, men nån måste göra det… Det fick bli ett par droppar bara. Det är verkligen lustigt hur den har ”söta” smakkaraktärer, men ingen sötma. Jag känner ju mandelmassan, men den är inte söt. Frukterna samma sak. Den här såsen smakar helt enkelt vuxet.
Eftersmaken är ganska lång och tydligt influerad av fruktfärspajer och bakverk.
Slutsats
Tomintoul är en by som ligger på den högsta platån av norra Highlands/Speyside och whiskyrötterna går djupt där. 1797 skrev den lokale prästen såhär:
”Alla invånarna säljer whisky och alla dricker den. När de inte engagerar sig i sina affärer, tillbringar kvinnorna sin tid med att spinna garn, kyssa sina kärasten eller dansa till det skrällande ljudet av en gammal fela.” Det låter ju precis som vår typ av ställe! 😊
Det här destilleriet är ganska nytt, det grundades 1964 och har under hela tiden hållit samma typ av smak. Det mesta gåt till blends för firman Whyte & Mackay som ägde destilleriet 1974 – 2000.
På sistone har man även börjat producera en rökig variant som marknadsförs under namnet Croftengea.
Sådär, det var allt för idag, häll upp en stadig dram och fram med den usla felan min käresta!
