Ballechin
-
-
- Region: Highland
- Ålder: 15 år
- Styrka: 59,4 %
- Fat: Bourbon och Oloroso fat
- Buteljerare: Destilleriet
Doft
Det brinner en liten trevlig brasa i eldkorgen och någon slänger små kvistar med örter på den. Inga jättemängder, bara tillräckligt för att väcka min nyfikenhet. Jag går närmare och ser bordet med torkad aprikos, plommon och… grillad ananas? Det ligger en limpa russinbröd på bordet redo att tillfredsställa min hunger och bredvid den ligger en surdeg.
Med lite vatten (den har ju nästan 60%, så den ska ha lite vatten) dyker det upp en burk krusbärsmarmelad, men också roliga grejer som tobak, läder och rökt bacon. Jag menar… hur bra är inte det här?! Förresten, är et nån nyklippt äng i närheten?
Smak
Örterna är ganska tydliga i smaken, kamomill och mint, en lätt syrlig smak. Det finns en sötma också, men den tar inte över, det är mera som en mild skogshonung med lite russin och tobak.
Med vattnet kommer en tydlig smak av lakrits och fuktig jord. Efter ett tag dyker även baconet upp igen till min stora förtjusning. Ananasen kommer också fram efter ett tag, men nu är den inte grillad, snarare torkad.
Eftersmaken är ganska lång med intressanta variationer av anis och örtté. Nu hittar jag även en antydan av dadlar och sviskon och minsann, är det inte ett litet apelsinskal där nånstans också! Det finns mer, men det får ni hitta själva.
Slutsats
På det skotska höglandet ligger en pittoresk by med det roliga namnet Pitlochry. Som många andra byar i Skottland utgår den från en gata där det i ena änden ligger ett destilleri som heter Blair Athol. Det är ett mycket vackert destilleri som producerar främst sås för Diageo’s olika blends. Det har dock ett riktigt trevligt besökscentrum, så åker du till Skottland är det absolut värt ett besök.
I andra änden av bygatan ligger ett av de mest pittoreska och minsta destillerierna, nämligen Edradour. Det är vackert som få andra och ägs av den oberoende buteljeraren Signatory. Men nu har jag gått händelserna i förväg och ni förtjänar hela historien, Whiskyvänner!
Destilleriet grundades 1825, samma år som destilleriet Glenforres startade som ett kooperativ av några lokala bönder. Sedan fortsätter destilleriet att leva ett litet men rejält liv och trots sin litenhet har det ett väldigt gott rykte.
Ägarbyten fram och tillbaka, 1982 köper Pernod Ricard stället och de gör det uppenbarligen för dess skönhet, för det första de gör är att öppna ett besökscenter.
2002 har man ändå lyckats köra destilleriet i botten och bestämmer sig för att sälja det till Signatory för 5,4 miljoner pund.
Signatory? Frågar då vän av ordning. Jo ser ni, det grundades av bröderna Andrew och Brian Symington 1988. Grabbarna hade faktiskt whisky i blodet, deras farfar var högst delaktig i skapandet av märket VAT 69. Själva bestämde de sig för att buteljera singelfat eller max vattade fåtal fat och presentera såserna i all sin naturliga skönhet. Det funkade utmärkt, men egentligen var det bara Andrew som var whiskynörden, så 1997 köpte han ut brorsan och fortsatte på whiskystigen ensam.
Så han köper det lilla vackra destilleriet och fortsätter att sälja oerhört intressanta buteljeringar som oberoende buteljerare och samtidigt producera den egna whiskyn som en väg till att kunna köpa fler fat från andra destilleriet. Mycket av affärerna i branschen är nämligen barter, men det ska jag berätta mer om en annan gång.
Sedan kommer Covid.
Under de åren upptäckte Andrew vad han egentligen visste hela tiden – att folk är en jävligt irriterande distraktion. Man börjar med att vägra busslaster, men nyttjar sedan den påtvingade isolationen till att göra den frivillig. Man stänger besökscentret och butiken och utvecklar istället whiskyproduktionen. Idag står där egentligen två destillerier och man producerar runt 200 000 liter råsprit per år.
Mycket lite av detta är den rökiga Ballechin pga. bristen på rökig malt och under 2023 har man inte producerat en droppe av det fantastiska godis vi druckit idag. Vill du ha ett råd?
KÖP KÖP KÖP!!
-
