Dagens whisky den 20/12 är:

Craigellachie

• • • Region: Speyside
    • Ålder: 11 år
    • Styrka: 54,5 %
    • Fat: Singelfat Ruby Portvin
    • Buteljerare: MoS

    Doft

    Gummi och asfalt ligger tung t över mitt glas. Efter ett tag känner jag rödbetor och en sympatisk doft av malt. Sedan dyker det upp en skål med röda frukter. Det är ganska tydligt att den behöver sätta sig och det betyder – vänta lite längre innan du ger dig på den! Väldigt typiskt för portvinslagringar, faktiskt.

    Några droppar vatten och såsen blir lite tokig, nu doftar det nyponte och nån rotfrukt, kan det vara kålrabbi? Kanske. Jag är lite förvånad att inte frukterna tar över, men jag tycker inte att de gör det, fast de är där.

    Smak

    Smaken av agavesirap blandad med ett cykeldäck blandas lustigt och hastigt i munnen. Efter ett tag hittar jag även frukterna och då främst de röda bären. Det finns något oljigt som jag gillar, med en aning jord och mineraler.

    I med ett par droppar vatten, inte för att det skulle vara för starkt, men det måste ju testas… jag offrar mig! Nu kommer det fler frukter, grapefrukt, tranbär och en antydan av jordgubbar🍓 som följs av en liten anisrot, kål och päronkarameller.

    Eftersmaken är kort och träig med lite blodapelsin och honungsmüsli.

    Slutsats

    Craigellachie är inget va de glassiga destillerierna, tvärtom är det ett hårt arbetande sådant, omgivet av snyggingar i Aberlour, Banffshire.

    Destilleriet är grundat mitt i den stora whiskyboomen i slutet på 1800-talet, 1888. Grundaren var ”Restless” Peter J. Mackie som fick sitt smeknamn för att han aldrig kunde sitta stilla. Han grundade Lagavulin på Islay och han var även skaparen av ett av de största blendeds på den tiden, White Horse. Han grundade det tillsammans med en annan storhet från den tiden, nämligen Alexander Edwards som ägde flera andra destillerier, bl.a. Benrinnes.

    Destilleriets plats valdes för att det låg nära järnvägen och för att tillgången på vatten var god. Såsen har i stort sett alltid använts till blendeds och länge var det bara 2% som blev singelmalt. Det mesta används istället till blends som i huvudsak Dewar’s White Label. Den enda officiella buteljeringen var ingick tidigare i serien Flora & Fauna, men man nu har man börjat producera egna buteljeringar som inte är helt ointressanta.

    Vår buteljering då? Ja, du får bestämma själv vad du tycker, allt jag kan säga är att portvinlagringar är komplicerade och man måste vara beredd på något udda…