Glenburgie
-
-
- Region: Speyside
- Ålder: 26 år
- Styrka: 56,8 %
- Fat: Singel 1st fill Sherry Puncheon
- Buteljerare: Gordon & MacPhail
Doft
Här kommer godiset! Doften är utomordentligt rik. Du kommer till ett bord där det står ett antal glas. Det är en chokladlikör, en kaffelikör och bredvid dem står det ett glas De Kuyper Triple Sec. Bordet är väldigt snyggt förresten det är ett gammalt välpolerat läderklätt ekbord. Doftar vackert.
En liten aning vatten tar fram dadlarna och fikonen och tro mig, de vill verkligen vara framme. Den här är verkligen top of the pops.
Smak
Såsen är mycket oljig, vilket jag älskar. Väldigt snabbt hittar man torkade frukter, russin och dadlar med en liten apelsin vid sidan om. När den får rulla lite i munnen, kommer den krämiga äppelkakan med lite kanel och peppar. Jag gillar även lädret, även om det inte är en dominerande smak i den här.
Eftersmaken är rimligt lång med hasselnötter, espresso och grapefruktskal.
Slutsats
Här har vi ännu ett destilleri som gillar att påstå att det är supergammalt, i det här fallet från 1810. Och det är ett faktum att det finns en kopparplatta på huset som fastslår att kåken byggdes 1810. Men registren i övrigt är tydliga: 1829 kom William Paul, byggde destilleriet och köpte licens. Destilleriet hette inte Glenburgie då, utan Kilnflat och var lika ospektakulärt då som nu. Produktionen såldes till blends och ingen hade stort intresse av att göra nån skillnad. William levde ett stabilt liv med sitt destilleri, tills 1871, då han sålde av det. Antagligen pga. ålder Nya ägarna bytte namnet till Glenburgie men det hjälpte inte, 1878 konkade destilleriet.
1895 kom näste ägare Alexander Fraser och ansträngde sig, men 1925 tog det återigen slut pga. Den svåra ekonomin.
Det finns ett par saker som är lite kul med det här destilleriet. Den första är att man var först med att ha en anställd kvinnlig hand vid rodret. Redan 1927 Var det Margaret Nicol som var destillerichef. Visst, det hade funnits kvinnor på andra destillerier i ledande positioner – med Elisabeth Cummings från Cardhu i spetsen – men de hade fått sina positioner genom arv.
Den andra är att man 1958 installerade ett par Lomond pannor och började producera en sås under namnet Glencraig. 1981 plockade man ner pannorna för att göra plats för normala lökar, så Glencraig producerades alltså bara drygt två årtionden. En alldeles utmärkt investering om ni hittar någon flaska.
Än idag går det mesta av produkten till blendeds och då främst Teacher’s och Ballantine’s.
-
