Dagens whisky den 4/12 är:

ett Orkney destilleri

Region: Orkney
Ålder: 10 år
Styrka: 49,9 %
Fat: Sherry Butt singelfat, 565 flaskor
Buteljerare: OB Elixir Distillers

Doft

Den här har uppenbarligen legat på ett fuktigt sherryfat som varit väldigt frikostigt med sina gåvor. Förs i ledet promenerar de rominlagda russinen och direkt bakom dem kommer de mörka körsbären. Den doftar kryddigt och det dyker även upp lite ljung. Jag är förvånad över att jag inte hittar HP:s klassiska apelsindoft och heller inte den där lilla rökigheten som finns i HP.

Med lite vatten ändrar det sig lite. Rökigheten kan nu hittas, fast den inte är speciellt intensiv, men nu kommer dammet från bokhyllorna fram tillsammans med lite pulverkaffe och en chokladpralin.

Smak

Mycket mörka frukter och en ganska intensiv alkoholkaraktär, intressant, eftersom den inte är mer än 49,9 %. Den känns ganska kryddig med peppar som främsta krydda, men frukterna finns där i massor. Honungsinlagda fikon, men nästan utan sötma, kul som tusan. Röken är avsevärt mer närvarande i smaken än den var i doften och nu kan den inte längre förvägra sitt ursprung. Det finn även en sympatisk smak av lite läder och jordkällare.

Med vatten försvinner den dominerande alkoholsmaken nästan helt och släpper därmed fram – äntligen – den berömda HP-apelsinen tillsammans med kaffe, mjölkchoklad och en liten antydan av tobaksblad.

Eftersmaken är mellan- till lång och framhäver ganska mycket av rökigheten, tanniner och lädret. Inte illa.

Avslutningsvis

Jaha, vad säger ni, vilket destilleri är det? Det finns två alternativ: Highland Park och Scapa. Fast Scapa lagrar sina såser nästan uteslutande i Bourbon fat, så det här är nog en HP.

1826 erhåller HP en licens för whiskyproduktion och samma år bygger Robert Borwick destilleriet.  Han driver det fram till 1840, då sonen George tar över och driver det i botten. Efter hans död 1869 ärver lillbrorsan James såsfabriken och det var inte heller någon lysande idé. James var nämligen en aning… ja han var prälle och hans inställning till familjeföretaget var något ambivalent, kan man säga.

1876 lyckades James sälja destilleriet, varefter det bytte ett antal ägare i rask takt, men 1895 köper James Grant från Glenlivet destilleriet och sen var arbetet tryggat.  HP är ett av få destillerier som golvmältar, 20 % av deras behov står de för själva och uppnår därvid en fenolhalt på 20-40 ppm. De övriga 80 % köper man rökfritt från Simpson’s i Berwick-upon-Tweed.

Det nya millenniet har tagit emot HP mycket väl. Ägarna, Edrington Group & W. Grant & Sons som köpte destilleriet 1999 har satsat mycket på att höja märkets marknadsvärde och lyckats över förväntan. Mellan 2000 och 2010 ökade man försäljningen med 175 % till 120 000 lådor. Sedan dess har man ökat ytterligare med ca. 80 %, fast andra märken har ökat ytterligare och HP har tappat lite i position bland bästsäljarna och ligger nu på 19:e plats. Ägarna är dock noga med att trycka på hur man vill att deras whiskies (förutom HP även Macallan och Glenrothes) ska tillhöra prestige och ultra-prestige segmentet. Med andra ord, man ska vara dyra och dra in mer på så sätt.

2022 producerade man runt 2,4 miljoner liter råsprit/år.

Idag är destilleriet stängt. Men var lugna, det beror på att man rekonstruerar ordentligt och man kom då fram till att det var bättre att stänga en kort period så att arbetet blev ordentligt gjort. Snart kan vi åter besöka Orkney och Highland Park igen. Om vi gör det, ska vi inte missa ett besök på Scapa som ligger bara ett par kilometer bort och det finns även en utmärkt restaurang som heter Dashing Deer Kitchen & Bar i närheten som bör testas.

Lite sidoinfo avslutningsvis: HP såsen (som uppfanns av Frederick Gibson Garton, en mathandlare från Nottingham) innehåller ingen Highland Park whisky. Ni kan tänka er vilken besvikelse det var att få reda på det. Det finns ingen HP sås i whiskyn heller.

Slàinte!

Martin