Dagens whisky den 8/12 är:

Bladnoch

Region: Lowlands
Ålder: 19 år
Styrka: 46,7 %
Fat: bourbonfat, slutlagrat på PX sherryfat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

En mycket sympatisk och komplex doft av sherryfatet hälsar mig välkommen med röda frukter, choklad, en aning karamell och toppat med en skvätt citron. Jag har ingen lust att ha i vatten, så för en gångs skull får vi testa utan. Nä, det går inte, jag måste testa med.

Med ett par droppar hittar jag mjuk kola och vitpeppar och kanske någon annan krydda som jag inte riktigt kan identifiera. Sedan dyker det upp även lite torkade frukter. Jag tror att allt det skulle dyka upp med tiden även utan vatten, så om du inte redan haft i det, låt bli.

Smak

En oljig karaktär av torra sherrysmaker, mjuka och delikata. Det smakar läder, ek choklad och en antydan av kanel. Efter att ha fått stå ett tag i lugn och ro, dyker det upp karamelliserat socker, honung och småkakor. Lite nötter dyker upp också och med dem lite vitpeppar

Eftersmaken är riktigt lång och domineras av valnötter och kryddor. Lädret dyker upp igen mot slutet och blandar sig med den torra sherrysmaken.

Avslutningsvis

Sätt er ner barn, så ska jag berätta sagan om det lilla destilleriet som kunde.

Egentligen är det urgammalt, det grundades redan 1817 av McLelland familjen, som sedan ägde det fram till 1911. Därefter producerade man bara av och till fram till 1937, då destilleriet stängdes.

Denna olyckliga status höll i sig fram till 1956, då nya ägare installerade fyra pannor och började koka igen. 1985 köpte United Distillers (nuvarande Diageo) destilleriet, men de tyckte bara att det var kul fram till 1993, då de lade det i malpåse.

Så där låg Törnrosa i all sin skönhet, tålmodigt väntandes på Prinsen. Hon behövde inte ens vänta jättelänge, redan året därpå kom han på sin vita springare. Eller, springare var det väl inte, snarare en riktigt fet vit yacht.

Han hette Raymond Armstrong och var en irländsk IT-miljardär som tyckte att det var allmänt irriterande att han inte hade någonstans att ta kompisarna – ja förutom till yachten då…

Och där låg Bladnoch, så vackert nära havet så han kunde parkera skutan på nästan promenadavstånd, gott om välbyggda hus på området som lätt skulle kunna byggas om till gäststugor. Det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet och Raymond bestämde sig snabbt – Henne skall jag ha!

Sagt och gjort, gamla ägarna sålde gärna, men skrev in i kontraktet att det inte får produceras råsprit på området. Detta spelade ingen roll för Raymond, han var mera intresserad av andra saker. Destilleriet köptes alltså av Raymonds konsortium, där även hans bror och ytterligare några personer var delägare.

När Raymond intog sin nya sommarstuga inspekterade han lagerhusen, som det finns gott om på området. De mesta lagerutrymmena var uthyrda till andra aktörer. Fast det visade sig, till hans och grabbarnas stora glädje, att i köpet ingick ett stort antal egna whiskyfat.

Så de drack först och fann det vara gott, varefter de bestämde sig för att börja producera eget. Några vändor på skiljedomstolar och restriktionerna var borta. År 2000 producerade man sin första sås. Fest alla!

Men som vanligt med Bladnoch får de lyckliga sluten inte bestå… Brorsan Colin och en delägare till bestämde sig för att sälja. Eftersom Raymond och de övriga delägarna inte ville, blev det en otrevlig rättegång som slutade med att man faktiskt var tvungna att stoppa produktionen 2014 och börja leta efter en köpare.

Denna nya ägare dök upp 2015, en viss David Prior från Australien köpte destilleriet och planerade att börja producera under 2016. Lyckligtvis gick övergången till ny ägare bra och idag producerar Bladnoch runt 1,5 miljoner liter råsprit årligen.

Bladnoch och dess rena smak är för mig Lowlands förkroppsligad och den här lilla godingen är fantastisk! Fast – och här är lite bonuskunskap för er som läst så här långt – den här luras! Den påstår att den är nitton år, men det stämmer inte. Just 2023 fanns det nämligen inte mycket nittonårig sås att ta till, så man använde sig helt enkelt av äldre fat som bas. Den yngsta whiskyn i den här är 21 år.

Så, varför heter den inte 21 år? Jo, för att man har en serie där en nittonåring ingår varje år och det vill man gärna upprätthålla så… 😊

Slàinte!

Martin