Dagens whisky den 11/12 är:

Glen Moray

Region: Speyside
Ålder: 8 år
Styrka: 50 %
Fat: Bourbon singelfat, 235 flaskor
Buteljerare: Wernamo Whiskyvänner

Doft

Först händer det inte så mycket med doften, men efter ett tag dyker det upp en spann med korn, lite citronskal och minsann, är det inte skokräm där också? Den var kul!

I med ett par droppar vatten, det ska nog öppna dofterna. Jodå, nu doftar det intensivt av citronkaka, surdeg, nyklippt gräs och paraffin. Den doftar elegant minsann, buteljerarna har valt ett utmärkt fat! 😉

Smak

Citrusfrukter som gömmer sig bland ormbunkar och bjuder på spearmint och smak av aska och polish. Jag kan inte komma ifrån att det är lite som att tugga på ljusvax, vilket inte alls är konstigt om man är i min ålder, det gjorde vi när jag var barn, så det så.

Med lite vatten visar den här såsen sina kvaliteter, den simmar ta mig fan som Johnny Weismuller! Kornet är nu tydligt i smaken och för att du inte ska ha tråkigt får du även en Croissant, lite citronlikör och en sån där sötaktig lakrits bit från en mixpåse.

Eftersmaken är medellång, elegant med korn och ett vitt vin av nåt slag, torrt och det är faktiskt det som stannar längst. Torrheten, utan syra eller bitterhet.

Avslutningsvis

Jaha, vad kul att ha en av våra egna buteljeringar i kalender och den här tyckte jag var mycket fin redan när vi valde den. Då var jag inte lika noga som nu med att kolla alla nyanser, för jag tycker personligen att det är svårt att hitta allt på ett litet sample. Jag behöver smaka mer än ett glas för att hitta hem och lyckligtvis har jag ofta, om än inte alltid, den möjligheten med kalendern. Om ni undrar varför jag ofta hittar udda grejer, så är det därför.

Glen Moray är inte ett destilleri med en storartad historia. Det startade 1897, då man byggde om ett gammalt bryggeri till destilleri. Bryggeriet i fråga byggdes 1815 och var då ett av åttio, så det är nog ingen tvekan om att skottarna gillade sin ör redan då.

Man överlevde Pattison krisen ett år senare, men fick ändå stänga 1910. Sen stod det stilla nästan hela tiden fram till 1923, då Glenmorangie köpte stället. Sedan dess har det endast legat i träda under andra världskriget.

Såsen har genom åren använts i blends och nästan inte alls hittats som singelmalt. Men sen kom det en stor ändring.

2008 köptes destilleriet av franska La Martiniquaise, som hade gett sig in i whiskyträsket redan 1969, då de började sälja blended whiskyn Label 5. Man gjorde detta utan att ha någon egen produktion, men så bestämde man sig för att bli megastora och – sagt och gjort – nu var man ägare av Glen Moray!

För att bli megastora, investerade de brutalt mycket pengar. Man utökade produktionen om och om igen, senast 2023 och idag har man en kapacitet på 8,5 miljoner liter råsprit/år. Detta gör Glen Moray till det nionde största maltwhiskydestilleriet.

2010 byggde fransmännen dessutom grain destilleriet Starlaw i Bathgate nära Edinburgh. Kapaciteten? 25 miljoner liter/år…

Man har under åren presenterat några riktigt gamla buteljeringar, men det mesta av singelmalten som dyker upp är ganska billigt för flygplatser och bordershoppare m.m. fast man producerar även massor med blends, La Martiniquaise äger tre av de största märkena, Label 5, Sir Edward’s och Cutty Sark. Förutom sitt flaggskepp Glen Moray har man även singelmaltten Glen Turner.

Slàinte!

Martin