Dagens whisky den 23/12 är:

Malts of Islay

Region: Islay
Ålder: 34 år
Styrka: 51,4 %
Fat: Bourbon Hogshead singelfat, finish på PX fat, 229 flaskor
Buteljerare: Murray McDavid, OB

Doft

Intressant, det första som slår mot en är… violer! Bakom blommorna kommer det frukter i form av övermogen aprikos och ett potpurri av torkade frukter. Det som överraskar mig är att det inte är PX fatet som driver dofterna mer, man skulle gissa att fyra år skulle märkas mer.

Med några (få, verkligen få) droppar vatten framträder den lättrökta skinkan och honungsmarinerade revben som fått vila i tjugo och är nu redo att behandlas av hungriga vargar, till vardags kallade goda vänner. Det finns också lite fermenterade ruvor i bakgrunden samt en lätt citrusdoft. I helhet en väldigt mild och behaglig doft.

Smak

Väldigt fruktig och söt smak, återigen inte speciellt påverkad av sherryfatet. Den åtföljs av smaken av öppen eld och aska, det brända virket är framträdande.

De få dropparna vatten avslöjar äntligen PX fatet. Nu dyker det upp en syrlig, lätt kemisk smak som säkerligen härstammar från slutlagringen. Den lilla antydan av havssalt är sympatisk.

Eftersmaken är ganska kort med en antydan av tvål mot slutet. Röken får aldrig ett riktigt fäste.

Avslutningsvis

Den här var väl mumsig så det förslår! Det är alltså en blended malt, dvs. en blandning av singelmalt whiskies och inget annat, ingen grainwhisky får förekomma.

Här handlar det om två anrika Islay whiskies, Bowmore och Laphroaig. Först fick de ligga i trettio år på Hogshead fatet, varefter man avslutade mogningsprocessen med fyra år på Pedro Ximénez fatet.

Jag hoppas att ni uppskattar hur unik den här såsen är, den kan svårligen dupliceras.

Murray McDavid då? Jo det startades av vinhandlarna Mark Reynier, Simon Coughlin och Gordon Wright från Springbank destilleriet. De fick snabbt ett gott rykte om sig för sina intressanta fatlagringar och speciellt då på olika vinfat.

2000 köpte man det nerlagda destilleriet Bruichladdich och anlitade Jim McEwan som master distiller. Man fortsatte där med de intressanta lagringarna, fick snabbt ordning på affärerna och 2012 sålde man destilleriet till Remy Martin – med mycket god vinst. Kort därefter sålde herrarna även Murray McDavid till ACEO, som vi känner väl, eftersom i stort sett alla våra fat ligger på Coleburn Distillery, som nyligen börjat producera sås.

Slàinte!

Martin