Dagens whisky den 2/12 är:

Glenlossie

Region: Speyside
Ålder: 13 år
Styrka: 47,5 %
Fat: Bourbon Hogshead singelfat
Buteljerare: Malts of Scotland

Doft

Vilken speciell doft! Sötaktig som melass, fuktigt trä och… plommon? Det borde inte vara där, den har inte mognat på ett vinfat, men ändå… nypon bär och lite torkade äpplen. Den doftar jättebra enligt min näsa, men visst är det lite svårt att identifiera?

Lite vatten kanske klarnar upp det för mig… nej, det gjorde det inte! Undvik extra vatten, det ger inget nytt.

Smak

Smaken är väldigt annorlunda från doften, här är nötterna dominerande, hasselnötter och nån mandel är inblandad i mixen. Det finns en sötma, men den är inte alls stor, snarare som om nötterna är lite honungsglaserade. Jag hittar lite vitpeppar och ingefära i mixen, men inget som tar över upplevelsen.

Här är det lustiga: jag känner en klar karaktär av karamell, min som sagt, nästan ingen sötma. Kryddorna är tydliga och mot slutet kommer kardemumman. Svart te och en liten gräskvalitet tittar också fram.

Eftersmaken är enligt min åsikt ganska lång, kryddig och mycket – MYCKET – oljig. Den här såsen ger ett intryck av att vara mycket äldre än den är.

Avslutningsvis

Destilleriet grundades 1876 av tre glada herrar med John Duff i täten. John är egentligen den mest intressanta karaktären runt Glenlossie. Han föddes på 1820-talet och visade sig tidigt vara en visionär. Efter att ha jobbat på ett antal destillerier och lärt sig professionen, kände han sig redo att ta större steg.

Sagt och gjort, Glenlossie byggdes och Johns idéer testades i praktiken. De fungerade utmärkt och Johns liv stabiliserades, med goda finanser och ett bra familjeliv. Det är väl själva fan att vissa är allergiska mot det…

Så, John bestämde sig för att det tråkiga livet måste få ett stopp. Han övergav fru och barn, sålde sin andel i Glenlossie och gav sig ut i världen för att civilisera folket med en whisky åt gången. Hans första steg ledde till Sydafrika, där han bestämde sig för att bygga Afrikas första whiskydestilleri.

Idén var väl inte helt dum, landet leddes av vita och det fanns gott om pengar att attrahera, men vad han missade helt, var den grundläggande logistiken. Det visade sig att det fanns stora politiska hinder med inbyggda restriktioner för alkoholproduktion och dessutom visa det sig vara mycket svårare att hitta en marknad än John hade förväntat sig.

Det logiska steget nu vore väl att slicka såren, ta sitt pick och pack och återvända till Skottland. Men det passade inte herr Duff, han hade fortfarande en femma på fickan och en osläckbar törst efter äventyr. Så han hoppade på första bästa slavtransport till Amerika och satte igång att etablera sig där som den frälsare han ansåg sig vara.

Det visade sig dock att amerikaner inte var speciellt förtjusta i engelsmän vid den här tiden, så det sket sig fort nog. Vid det här laget hade t.o.m. John Duff begripit och rörflyttade sig hastigt till Skottlands böljande högländer.

Väl framme sade han hej till frugan och barnen som om de senaste åren inte hänt och till hans stora glädje tog de emot honom. Det gjorde även den skotska whiskyvärlden, som omgående engagerade John så att han slapp svälta.

Han var därefter inblandad i flera projekt, som t.ex. Longmorn och Benriach där han hade lite olika roller. Han uppnådde aldrig åter sin forna finansiella lycka, men hans arv lever vidare och då främst i form av dagens whiskydestilleri Glenlossie.

Denna utmärkta sås ägs idag av Diageo och används nästan uteslutande i blends som Haig Blended Scotch, där den är huvudingrediensen.  Den dyker även upp i Johnny Walker Red och Black Label, Vat 69 och Dewar’s.

Slàinte!

Martin