Min personliga dryckeskrönika från förr till nu
Jag är uppvuxen i Bunkeflostrand söder om Malmö. Eftersom jag är född på 40-talet har jag växt upp tillsammans med den då välkända motboken som begränsade inköpen av spritdrycker. Eftersom min far sällan drack sprit själv var hans motbok ständigt utlånad till andra törstiga, så att ransonen utnyttjades.
Den första spriten jag kom i kontakt med som barn var 96 % apotekssprit som min diabetiske morfar skulle använt till att desinficera med innan han tog sin insulinspruta. Dock använde han rödsprit (som det hette på den tiden) till tvätten och drack den starka spriten antingen som ”kaffegök” eller outspädd i en liten äggkopp av trä. Någon gång fick jag en sockerbit doppad i sprit för att smaka. Det var gott men starkt och kanske inte helt lämpligt att bjuda på ett barn.
Min mor var mycket modern och ville gärna prova nya saker. Därför inköptes redan på 50-talet någon enstaka flaska rödvin av märket Vino Tinto för några kronor. Naturligtvis smakade jag denna hemska sura dryck och bestämde mig tidigt för att detta inte var för mig.
Under min lumpartid då jag var 21 år var jag langare av enkla vindrycker som Fragal och Villafranca till mina lumparkompisar. Själv drack jag endast vitt portvin och alltid på lördagar när vi besökte badhuset i Karlskrona. Efter att vi blivit skrubbade av bastanta badtanter satte vi oss i de små omklädnings-hytterna och inmundigade våra vindrycker.
Jag var även förlagd på en båt och köpte då för första gången en liten flaska Ballantine (min första whisky) innan vi åkte till i Finland på flottbesök. I Vasa hade man bjudit in en mängd finska flickor till dans med oss flottister. Det spelades bara tango och alla flickor pratade finska så man kan lugnt säga att det behövdes whisky för att rädda kvällen.
Under min studietid i Lund var det mest portvin (låter lite A-lagigt) kombinerat med prickig korv som gällde. Idag förstår jag inte hur jag klarade av den kombinationen.
Den som jag anser riktiga spritkulturen kom in i mitt liv för ca 20 år sen då vi tillsammans med några vänner började prova vin. Jag upptäckte då att rött vin inte gav huvudvärk som jag alltid tidigare trott utan skänkte en smaksensation och gjorde den goda maten ännu mer välsmakande. Jag är egentligen kvar på vinstadiet, men de senaste åren har jag upptäckt att whisky är något fantastiskt med lika mycket variation som vinet och som kan njutas i lagom mängder. Jag är nybörjare när det gäller whisky men ser fram emot att lära mig mer om denna fantastiska dryck.
Slainte
Jörgen Jonasson