Så har det äntligen hänt, jag har varit på min första whiskymässa. Nja, det var ju en öl OCH whiskymässa. Oron innan för att inte veta hur går, till att känna sig som ett ”nästan” proffs med ett glas i handen under alla timmar som vi var där.
Mitt sällskap bestod av mina två vuxna barn och deras respektive. De ville först prova ölavdelningen med microbryggerierna som tydligen var nytt för i
år, nu är det ju inte min passion men det måste ju upplevas tänkte jag. Pengar bytte skepnad till kuponger och kuponger bytte ägare. Handeln gick snabbt, snabbt. Olika slags öl i både färg, smaker och dofter slank ner i halsarna. Sött, surt, beskt, maltigt , ”you name it”… Det var min första upplevelse av suröl och öl som smakar blåbär, hallon, mango. Mina små smaksmuttar kanske ändå inte ger rättvis åt ölsorterna men det är inte min melodi och har aldrig varit.
Äntligen kände de andra fyra sig nöjda, de tyckte nog synd om ”mamma” och vi promenerade upp till översta våningen. Med spänd förväntan dök skylten för företaget Box upp först. Som väl är så är mina barn observanta och dirigerade stegen dit, för nu skulle mamma äntligen få smaka. En ”utställare” ser
lite överlägset på oss men undrar lite frågande vad jag önskar. Lite tvekande och inkännande så jag väljer min första mässas whisky. Jag gillar ju Box och har de fyra i ”Early days collection” men nu skulle jag prova något jag inte smakat tidigare tänkte jag. Men de hade inte Archipelagon som jag hoppats på. Trist!
Så det blev en sherrylagrad peated variant på amerikansk ek. Luktade fantastiskt och smakade förträffligt. Nu skulle sonens sambo prova något milt och enklare som sitt eldprov på en mässa. Hon är inte direkt förtjust i whisky ännu, ska tilläggas och vi har låtit henne prova några olika sorter på
hemmaplan. Men hon är fast besluten att prova och lära sig. All heder för det.
Boxkillen var lite trist och inte inkännande, men jag försökte få lite hjälp med valet och efter att han först föreslaget en icke rökig lagrad på svensk ek så hittade jag en ”Festival” bland de andra flaskorna. Varför missade jag den?
Men mannen bakom disken tyckte min upptäckt var ett ännu bättre val för vår nykomling. Tyvärr upplevde vi det rätt trist med en kunnig företagsperson som ska stå och kolla in hur en nybörjare testar.
Han var lite arrogant mot oss och hade ett tråkigt sätt. Min son fick dra oss ifrån disken så vi kunde smaka i lugn och ro. Vilken tur att whiskyn ändå passade henne jättebra. Första njutningen kom i form av ”den här var god ”. Så nu får vi leta efter en Festival till henne också.
Vi letar oss vidare och jag hittar Glengoyne på en skylt på ett annat ”förestagsstånd”. De hade massor av olika sorter och så bevandrad är jag inte ännu men Chichibu kände jag också igen. Jag lusläser ju min”Allt om Whisky” så det var bekant. Jag tänkte att en ”blommig” japansk sort kunde vara värt att prova för min adept.
Men jisses vilket pris för en ”tvåa”, när man är på testhumör, de flesta sorterna kostade 20 kr för 1,5 – 2 cl. De skulle ha 100 kronor för den, så vi valde en med lite lägre prisklass. Det blev en Arran Amarone som har varit en av mina favoriter. Sagt och gjort, en tvåa i glaset men det var inte riktigt
den minen jag ville se när hon luktade och sedan smakade. Nej, den passade inte.
Min Glengoyne kostade 80 kronor för samma mängd och jag kan ju säga att det var den ”nästan” värd. Så nu blir det att införskaffa den 21-åriga Glengoyne som SB säljer. Att jag valde den var just för att se om det var något för mina smaklökar. Mums säger jag till den.
Nu till dagens behållning i form av att jag tidigare under dagen pratat med min dotter om att söka ett Old Pulteney-stipendium och bli ambassadör. Jag tyckte det kunde vara ett kul sätt att lära sig mer om förfarandet och dessutom få resa till Skottland igen. Söka kan man ju alltid och chansen förmodligen liten! Min ålder talar nog emot mig. Men jag har ju aldrig smakat denna sorts whisky, så det var det enda jag bestämt i förväg och både frk Larsson och herr Persson lovade att det skulle vi göra.
Framme vid utställaren så köper vi våra whiskys och njuter. Nu i skrivande stund så minns jag inte åren den var lagrad men jag valde först en 21 årig som var slut och sedan den jag fick i glaset. Jag tror det var en 17-årig. Den var kanske i blekaste laget för mig men det var ju bara en av alla sorter de har. Men den smakade mer i alla fall.
Men nu till det som blev lite komiskt, dottern får för sig att gå tillbaka och fråga om möjligheten till att bli ambassadör och tjejen blev eld och lågor för att en ung tjej var intresserad…
Nu svarar dottern att det var hennes mamma som ville söka. Jag var ju inte i närheten men någonstans under den pratstunden så bestämde sig min dotter för att vi båda kan söka. Nu fick hon lite förhandstips om att det var fördel att bo i Uppsala och det gör ju min dotter, så det kanske kan gå vägen för henne. Vi får väl göra ett försök i alla fall. Tänk er rubriken
”Mor och dotter till Skottland som whiskyambassadörer”!
Min sista test blev en Longmorn som passade som handen i handsken för mig. Mjuk, len, god, sådär kolasmakande som jag gillar att whisky ska smaka. Full njutning igen och ett helt underbart slut på en stimmig och högst intressant dag i Uppsala. Väl ute ur idrottshallen där eventet gick av stapeln under
dagarna två så kom jag på att jag hade läst om att Amrut skulle komma ut med en ny sort som heter Spectrum och jag som letade efter Clydesdales ”monter”men inte hittade den, förmodligen såg jag inte den på grund av alla människor och skyltar.
På tåget hem på söndagen läste jag om en kvinna som bara älskade Spectrum-whiskyn, så den hade jag missat. Vem vet, jag kanske hade funnit en ny favorit. Men den ska jag verkligen leta efter. Nu gäller det att hitta mer mässor. Tyvärr är Göteborg utsålt på lördagen i april, så det får väl bli något annat längre fram. Som sagt en ny upplevelse som gav mersmak.
Slàinte!
Marie Larsson medlem nr 192.