Staden som aldrig sover, jag vet inte men en stad som alltid lever. Man har lätt att flyta in bland människor, människorna är alltid på väg någonstans.

Hela Manhattan eller i alla fall runt Times Square badar fasaderna i ljus och neon.

Skivorna som man köpte på Bleckers Street Bazarerna nere i Greenwich village som inte hade ändrats på 40 år, det var bara hyrespriserna som hade ökat.

Dden goda maten i Little Italy, Central park som ligger inbunden i grönska, där människor kan träffas eller bara ha som en utflykt, John Lennon memorial som ligger ett stenkast från Dakota Building gjorde ett starkt intryck på mig.

John har ju alltid varit en working class hero. Vi besökte MOM AS och Guggenheims, MOM AS  var en fin byggnad där man hade tagit tillvara på ljuset, Picassos verk tyckte jag om.

Guggenheims var under stora dela under renovering men jag fascinerades av själva byggnaden och i synnerhet den runda trappan, dom hade också en fin samling av Jackson Pollak, man blir lätt överväldigad av staden, spelar det någon roll om man bor i New York, Barcelona, Tokyo, Rom eller London.

Tänker man annorlunda i en storstad eller är det staden som formar invånarna? När jag kom hem började jag måla en serie New York bilder,  jag har målat  mina storstadsbilder i två år och är inte färdig än.

AXEL