När man börjar se julsaker i affärerna redan i augusti så ryser man av lätt frustration, varför ska de skylta med julen så himla tidigt? Varför ska man behöva börja längta redan då? I och för sig bra med tidig julskyltning, när man ska på julfest i Värnamo i augusti, som det var något år. Framförallt brukar jag just då i känslan inte vilja komma ihåg att whiskykalendern finns lätt tillgänglig i ett rum på andra våningen.
Fast det är ju inte samma sak som all belysning, stjärnor, julpapper, julgranskulor och röda tyger som affären skyltar med. Inte en min avslöjar min inställning förrän jag ser alla sorters kalendrar i form av te, choklad, leksaker och allt annat man kan stoppa i en kalender, då ler jag lite inombords, förmodligen även utåt och värmen sprider sig för jag vet att vi har ju redan beställt/planerar beställa årets whiskykalender.
Men längtan är ju lite olika för oss alla utifrån åldern sett. En annan vill ha lugn och ro i närmaste familjens närhet, andra vill fira stort i goda vänners lag, någon vill ha paket, andra längtar efter maten (ja, vem gör inte det förresten?) och några reser bort och vill bara glömma att det är en storhelg. Sen finns det de som sitter ensamma och bara längtar efter att det ska ta slut med ledighet och att vardagen tar vid igen.
Jag tror jag firat jul enligt alla ovannämnda kriterier, men några av dem har varit värre än andra. Den ensamma julen i Värmland är bland de upplevelser jag inte gärna vill gå igenom igen. Visst pratade jag med familjen och vännerna i telefon men det var inte detsamma som att ha dem nära. Jag ska till försvar skriva att jag valde detta själv, för jag skulle flytta hem till Halland i början på året och kände att resan var onödig kostnadsmässigt.
Men åter till längtan efter jul och som väl är så har Wernamo Whiskyvänner gjort längtan lite lättare för oss vuxna som nu kan inmundiga denna fantastiska dryck. Min längtan och framförallt nyfikenhet efter JULKALENDERN och decembers upplevelse började för sju år sedan då Martin Liska uppenbarade sig med en kalender till hushållet. Jag tror inte han menade/anade att det var jag som skulle bli den största nörden av alla i denna familj. Det tog mig ungefär 10-14 dagars smakande med fräsande, muttrande, sniffande, dissande ljud för att sedan övergå till hummande, nickande, smuttande, gillande och njutande av whisky. Självklart gillar jag inte alla sorter men jag kan idag njuta även av de som jag inte gillar.
Så detta är mitt första argument för att köpa en kalender, att dela den med sin bättre hälft som kanske inte gillar whisky och prata om det. Dessutom lär man sig massor av intressant fakta om olika slags whisky och om varandras kanske olika smak. Negativt kan det bli att man inte får dricka hela mängden själv, men då får man väl investera i en kalender till. Kanske ett tips att starta en ”par-kalender”, men för vår del är det fullt tillräckligt att varje kalenderkväll i december dela på en 3:a.
För det andra så är det fantastiskt trevligt av att sitta där TILLSAMMANS med en uppslagen whisky i glaset och påbörja vår procedur som vi skaffade oss då för sju år sedan. Vi börjar med sniffande sedan smakande utan vatten och ge första omdömet kring lukt och smak. Sen några droppar vatten, nytt luktande och smakande. Vi brukar även låta något litet stå en stund för att åter smakas efter ca 30 minuter. Många gissningar har det blivit genom åren och man blir lika glad varje gång man kan ana varthän det barkar. Men ibland slår det till och man gissar/anar rätt. Vilken lycka!
Sen vet vi ju att det alltid finns en baksida av ett mynt och i detta sammanhang så kan vi ”vana kalenderköpare” nog alla komma ihåg känslan när december månads slut närmar sig och på julaftonskvällens kulminering av att årets kalender nu är slut. Martin brukar ju själv skriva lite ångestladdat att på juldagen börjar nästa års längtan igen.
Till sist så vill jag dock påminna om att de flesta av oss klarar denna längtan och att det är med ett stort leende som man hänger undan kalendern (men det sitter långt inne och ibland hänger den kvar länge som en stor påminnelse att SNART är det dags igen). Jag skrattade gott åt kollegan som häromdagen lät oss tro att hon längtade och väntade samt det var i veckan 8+0. Många funderingar om graviditet tills när man läste till slutet och att det var 8 veckor kvar till jul.
Vilka är de största ”längtarna”, vi vuxna whiskyvänner eller barnen i vår omgivning, det kan man ju undra? Jag vet ju vilken grupp jag tillhör. För det är väl det som är det bästa med kalendern, längtan och väntan INNAN julen är här.
Slàinte!
Marie 192