Dagens whisky den 2/12 är:

Glenallachie

Region: Speyside
Ålder: 5 år, kokad 2014
Styrka: 52,3%
Fat: singel Sherryfat
Buteljerare: Whisky doris

Doft

Först kommer en mycket sympatisk läderdoft, tätt följd av torkade frukter och fikon. Har jag tagit rätt flaska…? Jodå, den är verkligen bara fem år…

Efter ett tag dyker det upp lite kryddor och jag tror Sigge kommer gilla den här, för nog står det en flaska Maggi i bakgrunden och svänger på bena i en liten Bossa Nova 😊
Jag hade lite vatten i, men det var bortkastad tid, jag hittade ingen utveckling. Där märker man åldern.

Smak

Körsbär, julskinka och bara en gnutta chili. Efter ett tag är sötman större med lite choklad. Efter ett tag hittar jag ett litet gäng torkade frukter som kaxar till sig, det är helt klart en ganska komplicerad smakbild och totalt överraskande för en så ung whisky.

Eftersmaken är ganska kort, men inte alls otrevlig. Den är välbalanserad och effekten av sherryfatet märks än tydligare.

Så, hur kommer det sig att denna whisky smakar så mycket äldre än den är? Jag tror att vi ska söka svaret i sherryfatet. Titta på den naturliga fatstyrkan, bara 52,3%. Det är ett väldigt tapp efter bara fem år och det händer ibland. Fat är väldigt individuella och uppför sig mycket olika.

Det här var ett girigt fat, som tog mycket. Men, men… inget är gratis, inte ens för ekfat. Det de tar i ena änden, får de betala i den andra. Vårt fat betalade med en smakupplevelse ”extraoridaire”.

Avslutningsvis

Glenallachie är ett intressant destilleri, Det ägs av The Glenallachie Distillers co. vilket innebär att det ägs av mindre intressen och inte av de stora drakarna. Så var det inte alltid, destilleriet byggdes 1967, mitt i whiskyboomen som rådde.

Det lyfte aldrig riktigt, singelfatsbuteljeringarna var väldigt sällsynta och såsen användes nästan uteslutande i blends som Passport och 100 Pipers. Tills en trio whiskyhjältar bestående av Billy Walker, hans långtida samarbetspartner Trisha Savage och f.d. Inver House-chefen Graham Stevenson klev in 2017 och köpte destilleriet från Chivas Brothers (Pernod Ricard egentligen).

Billy är välbekant i whiskyvärlden, han har ägt Benriach, Glenglassaugh och Glendronach – och nu kan ni kanske ana varthän det lutar. Glenallachie är en robust sås som lämpar sig väl för lång lagring och i köpet ingick 50 000 fat… Vi har mycket roligt att förvänta oss av dem i framtiden.

Destilleriet har en kapacitet på 4 000 000 liter årligen, men producerar endast 700 000 liter, vilket tillåter lång fermentering med de effekter det innebär för slutprodukten. Vi ska kanske titta närmare på det i framtida provningar.

Slàinte!

Martin