Dagens whisky den 1/12  är:

Glenrothes

Region: Speyside
Ålder: 20 år, kokat i april 1997
Styrka: 51,8 %, fatstyrka
Fat: Sherry butt singelfat, 320 flaskor
Buteljerare: Whisky-Doris

Doft

Plommon, russin, torkade dadlar. Valnötshonung. Efter ett tag kommer det en aning läder och med lite vatten dyker det upp en antydan av råa kakaofrukter.
Hela tiden ligger det en krydda i bakgrunden som försöker gömma sig bakom valnötterna, men nu har jag dig, din luring! Julig är du till din natur och Kardemumma är ditt namn.

Smak

Rund, söt smak med antydan av rom och kanske en gnutta konserverad ananas. Det finns en sorts söt lakrits med en gnutta peppar.

Med lite vatten – och jag vill verkligen understryka, lite vatten! – ploppar det upp lite apelsiner, choklad och tobak. Direkt bakom rullar torkade vinbär runt på tungan och håller tillbaka sötman. Den här såsen är riktigt rolig och man får minsann snåla för att den ska räcka tillräckligt länge, för den utvecklas hela tiden.

Eftersmaken är rimligt lång, sympatiskt torr och med sympatiska apelsinfrukter som leker med rosa pepparkorn.

Avslutningsvis

Jaha mina vänner, då är vi igång igen och det var ingen dålig start! Jag får lust att gå och hämta min egen flaska av den och öppna, men… nej, det får vänta till jag har goda vänner på besök, så den inte ligger för länge i skåpet.

Glenrothes grundades 1878 av James Stuart, John Cruickshank William Grant och
Robert Dick

 James var en ganska vild sälle, han hade övertagit licensen till Macallan 1868 och ansågs vara kunnig. Tyvärr råkade han ut för ekonomiska bekymmer, så han var tvungen att lämna Glenrothes och lite senare sålde han även Macallan, till Roderick Kemp. De övriga tre, som alla var bankirer, fortsatte sedan sina whiskyäventyr under namnet William Grant & co. De hade däremot inget att göra med den William Grant som startade Glenfiddich, de delade bara namnet.

Affärerna gick inte så bra, så man blev väldigt snart en del av Highland Distillers, som redan då ägde Bunnahabhain. Därefter har det gått avsevärt bättre för destilleriet.

1903 blev så destilleriet ett riktigt destilleri, då man hade en stor brand i lagerhus ett som brände runt 800 000 liter whisky. 1962 gick man genom den upplevelsen igen, då destilleriet blev delvis förstört i branden. Återuppbyggnaden 1963 var framgångsrik och man har kokat på sedan dess.

Man buteljerar ungefär två procent av produktionen som singelmalt, resten går till blended industrin och främst till Cutty Sark, dar man är baswhiskyn.

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin