Dagens whisky den 13/12 är:

Invergordon

Region: Highlands
Ålder: 43 år
Styrka: 49,0 %, fatstyrka
Fat: Hogshead singelfat
Buteljerare: Signatory

Doft

Första sniffen visar direkt att den här inte går att lukta in sig på direkt. Den behöver tid, så jag tror att jag går, kokar lite kaffe och käkar en lussekatt.

En kopp kaffe och en lussekatt senare (OK då, två… Men det är inte mitt fel, varför gör de lussekatter så goda?!) tar jag upp glaset igen. Skoputs i form av djurfett och bivax är det första som tittar fram. Ängsblommorna står där också och ser vackra ut. I bakgrunden doftar de lite frukter, men jag kan inte riktigt identifiera dem.

Med lite vatten kommer kryddorna fram mycket tydligare och något kemiskt också, fast jag vet inte… hårspray kanske? Sen kommer frukterna och den här gången gömmer de sig inte. Det är kokos och apelsiner, äpplen och mandariner. Lite mjölkchoklad och sedan örter. Mycket örter. Fast fortfarande ingen större sötma, det är udda!

Smak

Kryddig, faktiskt väldigt kryddig smak, cayennepeppar med en gnutta salt. Den borde vara söt, men jag tycker att den är nästan bitter. Mycket intressant. Vaniljen finns där, men aprikoserna är mera intressanta. De verkar vara inlagda i mörk rom. Det vinns en liten gnutta mockakaffe där också.

Med vatten blir den oljigare i strukturen, men faktiskt inte speciellt mildare, det var ju bra. Jag hade i en hyfsad skvätt, och jag skulle vilja ha mer, men vågar inte riktigt. Jag har ingen lust att platta till den för mycket. Synd att man inte har mer av den. Kryddorna har nästan helt försvunnit, men inte örterna. Den starka cayennepepparn har nu blivit en smakfull vitpeppar istället och man kan tydligt känna kryddigheten från fatet.

Eftersmaken är inte speciellt lång, lite torr lätt fruktig, persika och nån gul frukt. Krämigt med bara en droppe valnötsolja.

Avslutningsvis

Alltså, för att vara en grainwhisky är den här verkligen udda. Sötman är minimal och kroppen är ganska komplex. Fast det är klart, 43 år på fat har ju effekt… för er som gärna vill ha något gammalt i barskåpet utan att behöva göra sig av med barnens besparingar, kan grainwhisky vara ett smart alternativ.

Invergordon är speciellt på så sätt, att det är det nordligaste av Grain destillerierna i Skottland. De övriga ligger i Lowlands-regionen, medan det här ligger hundratals kilometer mer norrut, i norra Highlands. Som de flesta Grain destillerier, producerar man enorma mängder sprit, i deras fall 40 miljoner liter årligen!

Grain produceras inte som singelmalt i lökpannor, utan i kolonner som är jättehöga och som uppför sig som en serie lökpannor kopplade efter varandra. Dessa pannor kallas Coffey stills och används faktiskt till singelmaltproduktion i åtminstone ett destilleri, nämligen Loch Lomond.

När man producerar grain, kör man på en högre alkoholhalt, upp till 96 %, så man producerar snabbt och med begränsad smak.

På Invergordon har de fem Coffeypannor, fyra som producerar grain whisky och en som producerar ren sprit.

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook 2021, kanske redan på vår nästa provning.

Slàinte!

Martin