Dagens whisky den 15/12 är:

Arran

Region: Isles
Ålder: NAS
Styrka: 50 %
Fat: Bourbon fat, slutlagrad på Sauternes fat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Akacia honungen smäller mig rätt över nosen. Och följs snabbt upp med aprikoser och bananer.

Med lite vatten blir vinpåverkan tydligare, det doftar som ett riktigt gott Tokajervin med lite mysiga ängsblommor och en svag antydan av sötmandel.

Smak

Honungen förnekar sig inte i smaken heller, fast aprikosen verkar vara snarare torkad. Fast det finns en bra mängd av färska fullmogna päron istället.

Med vatten hittar jag citronskal och sötman kompletteras faktiskt med en aning sälta, mycket gott.

Eftersmaken ger mig spanska apelsiner och ett glas av det söta Sauternes vinet i en mycket klar och ren presentation. Tyvärr är eftersmaken alldeles för kort. Synd, men för de pengarna… 😊

Avslutningsvis

Ni som hänger med mig, vet att jag har en stor svaghet för Arran whiskies. En av mina stora favoriter som vardagswhisky är den med Amarone finish, men den här är inte heller att fnysa åt. Ibland behöver man helt enkelt ett tips på en bra whisky som inte kostar en förmögenhet och som faktiskt går att hitta. Väl bekomme!

Att besöka Arran är inte en komplicerad historia. En timme med båt från fastlandet och sedan är du framme, i hamnen i Brodick. Därifrån åker du norrut i lugnt tempo, beundrar den spektakulära Goat Fell med sin svindlande höjd av 870 meter och fortsätter förbi slottsruinen Lochranza.

Därefter fortsätter du söderut, längs med västkusten, förbi kilometerlånga tomma stränder med små stenar ända ner till Machrie, varefter du kör längs sydkusten med dess vackra natur och milda kullar. Slutligen svänger du tillbaka norrut längs med östkusten tillbaka till hamnen. På vägen passerar du Lamlash, öns ack så lilla huvudstad. Hela trippen har tagit runt två timmar.

Ön Arran verkar inte vara en whisky-ö. Man skulle t.o.m. kunna tro att de få människor som bor där (ca. 5000) är mer eller mindre nykterister. Eller att de helt enkelt inte gillar att betala skatt. Vi känner ju alla till Islays och fastlandets såser och deras kvalitet, så det kommer kanske som en överraskning för er, kära barn, att den skotska kvalitetswhiskyn nästan föddes och växte upp på Arran.

Anledningen till detta är mycket enkel. All export som skedde var fullständigt illegal. Arran var idealt för den typen av aktiviteter. Skattmasen kunde inte komma obemärkt och de fina kullarna visade sig vara utmärkta för att dölja halvt nergrävda stugor som i praktiken var destillerier. Man var faktiskt en av de största aktörerna fram till 1823, då the Excise Act genomfördes och de finansiellt tunga markägarna konkurrerade ut alla småttingar.

Sedan lades allt ner och inget startade förrän 1993.

Det var den hedervärde Harold Currie startade Arran destilleriet. Fast nu har man startat ett andra destilleri, Lagg, så det var kanske nödvändigt att döpa om Arran till Lochranza distillery. Jag menar, det ligger ju i norr, medan Lagg destilleriet ligger i söder och man skulle ju inte vilja att folk åker fel… 😊

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook 2021, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin