Dagens whisky den 15/12 är:

Glen Rothes

Region: Speyside
Ålder: 21 år, kokat 1996
Styrka: 55,1 %, naturlig fatstyrka
Fat: Hogshead singelfat, 275 flaskor
Buteljerare: Wexiö Maltwhiskysällskap

Doft

Korfu på våren. Färska grönsaker grillade i olivolja. Smör, rödpeppar och en droppe Ale. Allt serverat på ett polerat ekbord. Inte illa!

I med lite vatten och den ändras ganska radikalt. Plötsligt doftar den mentol och hampolja utblandas i ljus sirap. Kul!

Smak

Grönt te med lite bivax vid sidan om, träspån och peppar. Vitpeppar. Här är jag glad att jag har kvar att smaka, för andra rundan tar fram en liten doft av kanel, potpurri, crème Brûlée där sötman pressas tillbaka av muskotnötens aromatiska bitterhet.

Med vatten blir den lite stickande träaktig med kottar och päronsmakande bröstkarameller. Ungt smakar den så att man blir förvånad. Den tar mig också till en trevlig olivlund där jag vilar min trötta lekamen på en gammal bänk av olivträ.

Eftersmaken är ganska lång och pepprig. Den smakar… sunt, sån där lätt grönsaksjuice som är lite syrlig och som är ”bra för dig” och som jag brukar undvika. Fast det är klart, kan jag ersätta blasket med whisky, så kanske… ?

Avslutningsvis

Destilleriet startades 1878, så det är verkligen gammalt nog. Det tog ett bra tag innan det presenterades som singelmalt, första buteljeringen var faktiskt så sent som 1987.

1994 bestämde sig ägarna Berry Brothers att buteljera allt som vintage. Det var mycket vågat, men slog väldigt väl ut. Fansen hittade till märket och man var de enda som gjorde så, tillsammans med Balblair. Tyvärr har man övergivit denna goda idé och därmed hamnat lite mitt i smeten av gråa destillerier. Synd, men vad ska man göra… ☹

Slàinte!

Martin Liska