Dagens whisky den 16/12  är:

Glenlivet Nàdurra

Region: Speyside
Ålder: NAS
Styrka: 61,8 %, fatstyrka
Fat: Bourbon fat med finish på whiskyfat efter kraftigt rökig whisky
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Den är inte riktigt så skarp som man skulle kunna förvänta sig av en NAS-are, klart medicinala noter av jod och tobak. Efter ett tag blandas det med gräs och en fuktig jorddoft.

I med lite vatten, ty sådant kräva dessa drycker, så blir den tydligare Glenlivet-aktig, med äpplen och tropiska frukter. Jordigheten blir också tydligare med ett drag av mossa.

Som ni märker har jag ännu inte nämnt röken. Det beror på att jag inte riktigt kan bestämma mig. Utan vatten var den i bakgrunden, men inte speciellt intressant. Med vatten blir den tydligare och samtidigt fluffigare, lättare. Den är faktiskt inte otrevlig.

Smak

Vaniljkräm, följt av en lätt bitterhet från grape och apelsinskal. Rostat fullkornsbröd och en svag antydan av kantareller. Röken är tydlig, oljig med tång och en gnutta tjära.

Med vatten smakar den ännu fruktigare, väldigt syrligt och faktiskt ganska så mycket kraftigare. Den tål faktiskt en jäkla massa vatten. Sagt och gjort – i med en massa vatten! Nu blir den lite krämigare, men samtidigt framträder ungdomssynderna klarare.

Eftersmaken är ganska lång, lätt rökig och fortfarande lite bitter med en lätt nötsmak.

Avslutningsvis

Jag har alltid ansett Glenlivet som riktmärket för whisky, med sin raka och ärliga smak tycker jag att den är något att aspirera mot för övriga whiskies.

Detta är dock inte längre en självklar sanning. De gamla lagren av vällagrade såser är ganska så slut och dagens konsumenter kräver en annan smakbild. Lägg därtill att man sedan år 2000 ägs av Pernod-Ricard, som har egna idéer om hur saker ska smaka och inte minst presenteras, så förstår ni alla att detta har en potential att sluta illa.

När den första Nàdurra presenterades samband med Pernods övertagande, var jag förtjust. Den smakade som Glenlivet ska, den var verkligen fantastiskt bra. Fast så brukar det ju vara med NAS-are. Den första batchen eller två är förbaskat bra, men sedan börjar kvalitén att halka ner. Det tycker jag gäller (tyvärr) även Nàdurra. Den andra varianten, sherrylagrad, tyckte jag var förskräcklig. Denna tredje variant, rökig finish… ja, vad ska man säga?

Glenlivet är inte rökig. Jag tyckte inte att den här var dålig, men den är nog med mer som en kuriosa. Den som vill ha rökiga whiskies ska kanske köpa rökiga whiskies. Men jag är glad att vi har testat den i kalendern.

Vill du veta mer om destilleriet? Då kan med förtroende vända dig till The Malt Whisky Yearbook 2020. Du kan införskaffa den på våra provningar.

Slàinte!

Martin