Dagens whisky den 18/12 är:

Glenglassaugh Evolution

Region: Highlands
Ålder: NAS, kokat efter 2008, kanske fyra-fem år
Styrka: 50 % okylfiltrerad, ofärgad
Fat: first fill Bourbon fat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Ung. vanilj och körsbär på morgongröten. Efter ett tag sprider sig en ganska sympatisk sötma från kanderade frukter och en fruktig munskölj… plommon kanske…?

Jag testade inte med vatten, den är så ung och jag tror inte det skulle ändra doft- och smak-karaktären.

Smak

Kornsocker, kanderade päron och äppeljuice. En trevlig, oljig vaniljsmak från de förstklassiga Tennessee faten ringlar sig runt min tunga. Plommonen från doften har nog snarare blivit en söt Kirsch.

Eftersmaken är rimligt lång med sötma och korn.

Avslutningsvis

Oj då, säger ni, en andra Glenglassaugh? Ja, det stämmer. Anledningen är den, att vi har fat på destilleriet själva, både ett rökigt (privat) och ett orökigt (klubbägt) efter att vi besökte destilleriet, tyckte vi att det var vettigt att testa båda och stilla vår nyfikenhet. Klubbens fat kommer säkerligen att ligga sisådär ett decennium till.

Resten av texten är ett upprepande från den 8/12. Håll till godo.

Glenglassaugh är ett ganska gammalt destilleri, grundat 1875 och det ligger förbaskat vackert vid havet inte alltför många kilometer från whiskyns huvudstad Elgin. Ändå har det aldrig varit riktigt ”sexigt”.

Det ligger officiellt i Highlands, fast det ligger nordöst om Elgin och det beror på… ja, gud vet vad, antagligen någon flod som utgör en gräns av något slag. Hur som helst, det har producerat sås till det stora maskineriet under alla år och samtidigt stängdes det ner en fyra – fem gånger under sin livstid.

Faktum är att på 1900-talet var destilleriet aktivt bara några få decennier. Och man fick inte presentera en enda singelmalt!

Senaste nerläggningen var 1996 och den varade ända till 2008, då en mindre grupp köpte det för £5 miljoner och sedan satsade rejält. Man började med att släppa ett par gamla vintage-buteljeringar för att väcka intresset varefter man omgående började producera. Samtidigt byggde man ett nytt besökscentrum och väntade in drivorna med turister. Dessutom började man producera en riktigt trevlig rökig variant som jag äger ett fat av tillsammans med några vänner.

2013 köptes så destilleriet av Benriach Distillery co, så nu förstår ni alla hur utvecklingen fortsatte. Glenglassaugh är väl fortfarande inte jättekända, men kvalitén kan man inte klaga på, så se till att njuta av den här, fast den inte är en lastgammal sak. Vi var där i höstas på vår whiskyresa och fick då informationen att den är tio år gammal. I alla fall den här utgåvan. Dessutom visade de oss fem gamla (riktigt gamla) fat, så vi har något att se fram emot. Fast ni borde börja spara, priset kommer ligga norr om £10 000…

Slàinte!

Martin Liska