Dagens whisky den 20/12 är:

Knockdhu

Region: Highlands
Ålder: 10 år
Styrka: 52,8 %, naturlig fatstyrka
Fat: Marsala Hogshead singelfat
Buteljerare: Wernamo Whiskyvänner

Doft

Hoppsan, den här var inte lugn och fin… vinfatet har haft stor påverkan här, det är klementiner och en intensiv, i stort sett parfymliknande doft av blommor. När den lugnat ner sig lite, kommer nyanserna fram lite mer. Med marsipan, plommonsylt och … jag vet inte, men det är nog en aning rökighet nånstans i de mörka hörnen av rummet. Den är ganska kraftig i doften, så jag får nog ha i lite vatten för att kunna uppskatta den till fullo.

Med en liten skvätt vatten blir den direkt lite syrlig och jästaktig. Den doften är bara flyktig och ersätts av intensivt mogna frukter och en intressant doft av dessertvin.

Smak

Stark, stickig och fruktig. Björnbär och sura körsbär, mandel och en begränsad sötma. För mig är den lite för stark, så jag måste ha i vatten.

I med en liten sprutt… nej, det räckte inte, i med en till. Vet ni, jag vet inte om det är allt julmat-lagandet och bakandet som påverkar mina smaklökar, men jag känner ett behov av att fukta den här lilla såsen ordentligt. Dessutom tycker jag att den blir godare med varje skvätt, vilket går ganska mycket emot mina principer… 😊

Den blir helt klart rundare med vatten, frukterna poppar upp tydligare, men de kommer i form av råpressade frukter och dessutom i en blandning, så det är inte lätt att identifiera dem. Dessutom finns det hela tiden en känsla av en fruktträdgård på hösten, i skördetid. För mig är detta inspirerande, jag blir direkt glad av det.

Eftersmaken är mellanlång och det dyker upp lite mjölkchoklad mot slutet, samtidigt som marsipanen blir tydligare. En mycket intressant whisky, om än inte som jag väntat mig.

Avslutningsvis

Knockdhu farm köptes av John Morrison 1892 och ett tag därefter upptäckte han några vattenkällor som var så imponerande att han omgående började förhandla om tillstånd att bränna. Kort därefter började byggandet av destilleriet under ledning av arkitektfirman Gordon & Macbey som hade fundamenten färdiga i maj 1893. Destilleriet är byggt av lokal granit och är ansett som mycket vackert och väl värt en titt.

Man producerar uppåt 2 miljoner liter råsprit årligen och det allra mesta går åt till blends som Mac Arthurs’s, Catto, Inverhouse, Blairmhor, Glen Talloch, Heater Cream and Hankey Bannister.

Nuvarande ägaren, Inver House, köpte destilleriet 1988, efter att själva med nöd och näppe klarat av att inte gå i konkurs när marknaden kraschade på 80-talet. Knockdhu var det första destilleriet de köpte, men idag äger de fem stycken. Ägarna bytte också namn på whiskyn, till An Cnoc, för att inte misstas för det mera kända Knockando.

Man fortsatte att använda nästan allt till blends fram till 2003. Då började man presentera singelmalt buteljeringar i olika åldrar, vilket har lett till att folk har hittat till märket och man har snabbt byggt upp en stabil skara fans.

Våran sås är inte så gammal, men den är på ett verkligen udda fat och – ja, ni märker själva, ibland krävs inte hög ålder för en stor upplevelse.

Om ni vill ha mer fakta, behöver ni inhandla Malt Whisky Yearbook 2022, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin