Dagens whisky den 3/12  är:

Staoisha (Bunnahabhain)

Region: Islay
Ålder: 7 år, kokat 2014
Styrka: 59,3 %
Fat: 1st fill Amarone Barrique singelfat
Buteljerare: Best Dram

Doft

En behaglig doft av rökt skinka och fuktig ved välkomnar mig. Den är inte speciellt skarp i doften, trots styrkan. Efter ett tag dyker det upp övermogna körsbär och en svag antydan av svavel. Det finns en båt i bilden också, eller snarare motorutrymmet på båten. Lite diesel och maskinolja.

Med vatten blir den… rundare och öppnare…? Haribo gummibjörnar dansar runt näsan och de små rackarna leker med körsbär, plommon och persikor. Det finns en svag antydan av matolja av nåt slag… nötig…

Smak

Lite svavel, men den försvinner snabbt, vilket den gör rätt i. Det finns något medicinalt här, hostdroppar med körsbärsmak. En aning mentol och en bitter te smak fyller på. Alkoholstyrkan märks, men besvärar inte speciellt.

Med vatten däremot, händer det grejer på riktigt. Nu täcks tungan av en sötaktig barbecuerök och det som ligger på grillen är ta mej fan min favorit – baconlindade dadlar! Det finns också en underbar underton av högkvalitativ marsipan, ni vet den där som inte badar i socker. Sötman finns där men den är elegant och vaniljen är direkt fin i kanten. Körsbären hänger med och deras höga grad av mognad känns som ett efterlängtat avbrott.

Eftersmaken är mellanlång, torr och med mörk choklad, varm rök. En trevlig bekantskap om ni frågar mig!

Avslutningsvis

”Varför heter den här såsen Staoisha? Martin skriver ju att det är en Bunna…”
Jo kära Whiskyvänner, det beror på att den kommer från ett hemligt destilleri! Den är kokad på Bunna, fatad av Bunna, men det är ändå hemligt varifrån den kommer… Destillerierna lever idag efter den patetiska idén, att deras renommé kan gå käpprätt åt helvete om det kommer ut en enda buteljering med deras namn som de själva inte har gett ut.

Samtidigt har de dock ett behov av att sälja fat – många fat. Dessa ska helst gå till blendedträsket, men det är klart att ibland kommer det någon dealer som köper 100 fat och sedan säljer tio av dem till oberoende buteljerare. Då säkrar man sitt goda namn genom att vara ett hemligt destillat eller, som man gjort i det här fallet, hittar på ett eget hittepånamn

Detta fråntar inte på något sätt från såsen som sådan och den här är tveklöst en av de rökigaste whiskyna som nånsin kommit ut från detta det nordligaste av destillerier på Islay. Det är också det Islay destilleri som varit minst tillgängligt för oss glada och ack så törstiga fans. Det ändrades 2021 då man, efter att ha väntat ut Covid, äntligen öppnade ett ordentligt besökscenter. En klar uppgradering från den ynkliga shopen man hade innan dess.

Destilleriet leker ganska mycket med olika typer av fat i lagringen, men Amarone verkar vara ett experiment och vi ska nog vara glada för att vi kommit över den, som första rökis i årets kalender gör den inte precis bort sig… 😊

Slàinte!

Martin