Dagens whisky den 9/12 är:

Gold Cock

Region: Tjeckien
Ålder: n/a (6-8 år, typ)
Styrka: 49,2 %
Fat: n/a
Buteljerare: Destilleriet

Doft

En inte för stark doft av rök möter dig i dörren, men direkt bakom den ligger en skål med fullmogna körsbär med lite mjölkchoklad vi sidan om. Skålen står på ett nylackat parkettgolv. Efter ett tag är röken tydligare och den är väldigt ren, som en liten brasa.

Med en skvätt vatten flyttar den ut i skogen och njuter av barren som ligger på marken. Jag tror att körsbären blivit utbytta mot aprikoser och röken har kanske blivit lite smutsigare, typ en lättrökt skinka Träspånen är där istället och en jäsande deg.

Smak

En överraskande sötma först, men den blir snabbt fruktig. Nu är det blandat fruktgodis i skålen, med aprikos, päron och fikon.

Med vatten kommer tallbarren återigen fram men röken är ganska otydlig.

Eftersmaken är mellanlång och nästan inte alls rökig. Nougat, smörkola och en bitter apelsinmarmelad.

Avslutningsvis

Vilken överraskning, eller hur? En whisky från mitt gamla hemland och dessutom riktigt trevlig. Den produceras av företaget Rudolf Jelinek as som har sina rötter tillbaka till 1800-talets andra hälft, då Zikmund Jelinek startade företaget. Han byggde det i en del av Tjeckien som kallas Vallacherna och det är så obekant, att du inte ens hittar det på Google.

Det ligger i södra delen och är känt för sina fantastiska fruktodlingar, mikroklimatet är idealt för det. Därför producerade man fruktbrännviner av olika slag och man hade även egna odlingar.

Framgången blev omedelbar, varför det snart nog startades två företag till med samma inriktning och alla gick utmärkt. Jelinek slutade producera under första världskriget, men så snart det var slut återupptog man produktionen och slog sig dessutom samman med de andra två företagen. Zikmund pensionerade sig och hans två söner Jiří och Rudolf tog över. De lyckades över förväntan, under den amerikanska prohibitionen lyckades de bli klassade som medicin och sålde därmed mer än nånsin. Enda problemet var att bröderna inte lyckades hålla sams och slutade med att dela företaget. Jiří fick ursprungsdelen och Rudolf tog över resten.

Allt löpte på, tills andra världskriget. Då visade det sig, att familjen Jelinek var judar och därför måste avlägsnas från jordens yta. Tyskarna och deras tjeckiska kohorter var effektiva, i stort sett hela familjen mördades i koncentrationslägren. De enda som överlevda var Zikmunds två söner,

1945 fick de tillbaka sina företag och började driva dem igen. För Jiří tog det slut tämligen omgående. Hans hälsa överlevde inte tiden i koncentrationslägren och han dog kort därefter. För Rudolf och hans familj tog det slut 1948, då kommunist-hottentotterna bestämde sig att allt gott måste vara statligt. Rudolf och hans familj emigrerade omgående till den civiliserade delen av världen och så var det med det.

Först tänkte man byta namn på företaget till något underbart anonymt och allomfattande, för alla tjuvar känner ju till regel nummer ett – Sopa igen alla spår efter dig! Detta visade sig vara omöjligt, eftersom den mesta försäljningen låg utomlands och den var bunden till namnet som garanterade kvalitén, så till rövarbaronernas förtret lever namnet Rudolf Jelinek fortfarande kvar än idag.

Så, när började man producera whisky, frågar ni, kära vänner av ordning? Jo, det var faktiskt redan på 70-talet, men all produktion var experimentell. de som ledde företaget då var själva förtjusta i whisky och köpte in en lökpanna och började producera. Jag var hos dem 2010 eller -11 och försökte då köpa loss ett 30-årigt fat. Tyvärr föll det, så ni får bekanta er med såsen såhär.

Man producerar idag både rökig och orökig malt, fast man producerar även grain och rye. Whiskyn säljs sedan som singelmalt i olika fatlagringar, blended med allt producerat i huset och även lite rye whisky.

Slàinte!

Martin