Dagens whisky den 12/12 är:

Caol Ila

Region: Islay
Ålder: 9 år
Styrka: 52,6 %
Fat: Refill Bourbon med Sherry Butt finish, 824 flaskor
Buteljerare: Signatory, Vintage serien

Doft

Hmm… den är minsann smutsig så det räcker till… lätt ruttnande tång, råolja och en liten Simpsons-brasa av gamla bildäck som pyr en bit bort. Jag älskar det!

Med lite vatten hittar jag en uppnosig liten citronkräm, en lättrökt baconlindad öring och salt.

Smak

Bacon med russin, viken udda kombination. Nästa gång jag lagar mat med Rune måste vi testa det. Röken är inte längre från en däckbrasa, nu är det vedklabbar och nån sorts bakverk. Det är inte direkt bröd och inte direkt kaka, nåt mittemellan. Det blir svårt att identifiera med den utmärkta portersteken i bakgrunden – och havssaltflingorna smakar fantastiskt, visste ni att jag är sjövild på salt och har tolv sorter hemma…

Med vatten blir den mer fruktig, röda vindruvor kombinerade med mogna citrusfrukter, lite eksmak och nu kan jag inte längre undvika att kommentera det – den är gudomligt oljig! Som de förbaskade knattarna säger – den här kan jag DÖÖ för!

Eftersmaken är lång och söt i början för att sedan övergå till kryddig mot slutet. Den oljiga känslan hänger med hela vägen ända in i kaklet.

Avslutningsvis

Vi har ett sunt antal Caol Ila-fans i föreningen som uppskattar den klassiska Islay-röken som Caol Ila representerar. Så allt är frid och fröjd på destilleriet, eller? Den lilla ön har i dagsläget nio destillerier som nästan alla satsar ursinnigt för att hitta sin marknad. Men inte Caol Ila.

Det dröjde faktiskt ända till 2002 innan ägaren Diageo bestämde sig för att ens presentera en vettig och förståelig serie av buteljeringar. Men man har faktiskt inte lagt ner speciellt mycket pengar på marketing hittills.

Försäljningssiffrorna de senaste tio åren är ganska entydiga: Laphroaig har ökat med 60%, Lagavulin med 77% och Ardbeg med 15,7%. Caol ila då? 4%. Nu är det ingen fara på taket, för ägaren Diageo vet precis hur viktig såsen är för deras stora blends med Johnnie Walker i täten.

Slàinte!

Martin