Dagens whisky den 16/12 är:

Glenallachie

Region: Speyside
Ålder: 12 år
Styrka: 56,1 %
Fat: Refill Bourbon fat, finish på Sherry och Rioja fat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Den första doftsensationen är ett vin som är i slutet på sin fermenteringsprocess. Till det kommer det en ordentlig fruktcocktail och en rolig skål med gelégodis. Jag tycker faktiskt inte att sherrysmakerna är speciellt tydliga.

Med en liten droppe vatten ändras detta ganska fundamentalt. Nu poppar det upp Marabou chokladkakor med rostade hasselnötter och direkt bakom dem kommer de mörka frukterna, plommonen, mörka körsbär.

Smak

Choklad. Mycket choklad. Sötman är inte alls stark, men det finns en aning av tanniner som antyder att det kommer mera med tid eller vatten. Om du har rejält med tid, tycker jag faktiskt att du ska strunta i vatten, för i min mun känns den faktiskt inte så stark. Men det är jag…

Nu hade jag i vatten i alla fall, för det är mitt jobb att offra mig för ditt välbefinnande… Okej, det var kanske inte en så stor uppoffring. Nu blev den för det första skarpare i smaken och för det andra vinigare. Sötman blir avsevärt mer påtaglig med sirap och plommon glatt blandat med körsbär, eller kanske t.o.m. en körsbärslikör.

Eftersmaken är ganska lång och dominerad av gelégodiset, som jag nu för övrigt tror är vinegum och choklad och marsipan. Mycket trevlig bekantskap.

Avslutningsvis

Dagens whisky är resultatet av en mans briljans och förståelse för whisky. Historien om honom är avsevärt intressantare än historien om ett destilleri som grundades 1967 och som genom åren i stort sett uteslutande producerat råmaterial för blended industrin.

Mannen ifråga heter Billy Walker. Han genomgick en rejäl resa inom whiskyvärlden och jobbade sig upp till direktör för Burn Stewart Distillers, som är en av bjässarna.

2004 sade han upp sig, gick ihop med några kompisar och finansiärer och köpte i snabb takt Benriach, Glendronach och Glenglassaugh. Han började med att sätta sig ner på Benriach och sniffa sig igenom lagret av fat. På så sätt fick han en känsla för destilleriets grundsmak.

Därefter började han välja fat för slutlagringar och inom en relativt kort tid fick vi smaka på godiset och som de flesta vet, uppskattade vi det jättemycket. När så företaget Brown Forman kom och ville köpa loss Benriach för den nätta summan av £285 miljoner, tyckte Billy att det var rätt läge att låta sig köpas ut.

Så, vad gör man när man fått en gigantisk säck med pengar och sitter där med en cigarr och gudomlig konjak på en superyacht? Jo, man hoppar av båtjäveln och springer och köper sig ett destilleri, förstås!

Han tog denna gång en ännu mindre grupp av vänner och köpte Glenallachie destilleriet. Det var ett storproducerande destilleri, med fyra miljoner liter råsprit årligen spottandes ur pannorna. Blended industrin älskar såsen, men dess singelmaltavtryck var i det närmaste obefintligt. Såsen är visserligen robust och fruktig, men man hade aldrig lagt mycket möda på faten, så…

Billy gjorde som tidigare på Benriach, han satte sig ner, sniffade och började att producera slutlagringar som nu kommer ut i parti och minut. Det mest fantastiska är att et ännu inte presenterats en enda droppe gjord under Billys ledning, men på bara några få år har man lyckats få folk att totalt ändra åsikt om Glenallachie whiskies.

Vår sås idag är ett utmärkt exempel på detta. Buteljeringen är gjord exklusivt för det tyska företaget Kisrch Whisky och detta är en av två batches som man gjorde för tyskarna med denna vintage 2009. Varje batch är för övrigt på 3000 flaskor.

Slàinte!

Martin