Dagens whisky den 17/12 är:

Longmorn

Region: Speyside
Ålder: 22 år
Styrka: 55,7 %
Fat: Bourbon singelfat
Buteljerare: Whisky-Doris

Doft

Så fruktig! Aprikos, honung och klementiner blandas friskt med trädgårdskryddor, vax och blommor. Det är en stor skillnad mot de senaste dagarnas sherrylagringar. Det mest förundrande är att jag inte känner speciellt intensivt vare sig vanilj eller äpplen. Det här fatet har gett mycket försiktigt och balansen är superb.

Motvilligt droppar jag i lite vatten, för den känns inte skarp alls men det ska testas, så…nu blev det tydligare att blommorna är ängsblommor och att det växer ganska mycket ljung på ängen också. Det ligger även nåt lite kemiskt i bakgrunden, kan det vara en ung dam som sitter där och fixar naglarna? Det finns något mer, en specifik krydda eller växt, men jag kan inte riktigt identifiera det. Det är lite skarpare men inte skarpt, om ni förstår.

Smak

Frukttemat återkommer i smaken, med aprikoser och persikor. Det är rejäla, mogna frukter vi talar om. Det kommer även lite malda kryddor, men inte peppar, det är ingen styrka i dem. Kanske lite muskotnöt, men inte den förmalda sorten utan en färsk nöt som vi river lite på.

Med vatten blir det ännu intressantare. Det dyker upp en honungssmak, men enligt min åsikt är den nästan helt utan sötma. Fast det smakar honung ändå, lustigt. Dessutom kommer det en syrlighet som biter lite mot slutet och jag har svårt att beskriva det mer än att jag vill ha mer av den här riktigt fina såsen.

Eftersmaken är lång och citrusfylld med aprikoser och honung. Förresten,, Jannes kusin i Tjeckien producerar honung och hans skogshonung har lite av den här karaktären, honungssmak, men lite sötma. Otroligt gott i en kopp English Breakfast te.

Avslutningsvis

Sådär, nu fick vi också en riktigt fin bourbonlagrad whisky i bra ålder, det är uppfriskande att smaka!

Longmorn destilleriet, då? Jodå, det är en gammal dam. Grundades 1893 av John Duff, som var en riktigt stor man i whiskyindustrin på sin tid. Kunnig som få och driftig som fan. 1894 kommer de första dropparna, 1897köper han ut sina partner, 1898 bygger han ett nytt destilleri i grannskapet som får namnet Longmorn 2, men som sedermera bytte namn till Benriach.

Samma år, 1898 kommer Pattison-kraschen. Vet ni inte vad Pattison-kraschen är för något?
HA! Ni har inte varit medlemmar i Wernamo Whiskyvänner tillräckligt länge! Jag har berättat om det förr och jag kommer att berätta om det i framtiden, för den historien är så storartad att den måste berättas om och om igen.

Hur som helst, John Duff förlorade allt han ägde och hade och fick starta om, vilket han gjorde, men det är en annan historia det med.

Longmorn utvecklades, men blev aldrig ett känt destilleri utom för de största whiskynördarna som älskade särskilt det som producerades på 60 och 70-talet. Den kände engelske whiskykännare och författaren av 2The Whisky Companion” skrev i sin femte utgåva att Longmorn är ett av de bästa Speyside destillerierna och att han hoppades på att de nya ägarna (Chivas gruppen) skulle göra singelmalten mer tillgänglig för allmänheten.

Detta har uppenbarligen inte hänt, man presenterade en officiell 15-årin 1994 som senare byttes ut mot en 16-åring, men det blev aldrig nåt drag runt whisky. 2019 sålde destilleriet 22 000 flaskor singelmalt, en löjligt låg siffra som känns nästan omöjlig att komma ner till. Fast man skiter nog i vilket, eftersom Longmorn är en viktig ingrediens i Chivas Regal 18 år och Royal Salute.

Slàinte!

Martin