Dagens whisky den 18/12 är:

Kilchoman

Region: Islay
Ålder: 8 år
Styrka: 54,5 %
Fat: Bourbon singelfat, madeirafat finish, 250 flaskor
Buteljerare: Destilleriet för Whizita.

Doft

En rejäl brasa vid stranden, som har lite rökt bacon på gallret. Havet doftar igenom på ett för mig sympatiskt sätt med driftved och alger och lite musslor. Efter ett tag kommer fruktskålen fram och det var ju för väl, annars hade jag misstänkt att det inte var en Madeira lagring 😊

Det ligger både färska vindruvor och russin på bordet tillsammans med fikon och enbär. Jag tror att tallen som står vid sidan om blöder lite kåda och tillsammans blir det ta mig tusan en riktig symfoni.

Smak

Körsbär och vindruvor i kombination med mjölkchoklad och en hemmagjord marmelad på …inte alls söta svarta vinbär. Den är inte syrlig, men den är ganska krämig och med en bra mälta som eftersmak.

Jag hade inte i något vatten, för jag kommer ihåg sedan senaste testet att vatten inte gjorde något speciellt med den. Eftersmaken är mellanlång, lite brännande och med en trevlig rökig känsla. Ganska torr mot slutet.

Avslutningsvis

Kilchoman destilleriet är en av de stora favoriterna bland Whiskyvännerna. För ett antal år sedan… det var nog 8–9 år sedan… tiden går fort när man har roligt, hade vi ägaren Anthony Wills på besök och han hade ett gäng tioåringar med sig för oss att testa. Det var en trevlig upplevelse och vi har, som ni kanske vet, haft en stor Kilchoman provning med tio singelfatare för inte så länge sedan.

En av de whiskies vi testade då, var denna trevliga historia som ni fick smaka på idag.

Anthony startade destilleriet 2002 på Rockside farm, för han ville ha et gårdsdestilleri. Han fick med sig investerare, som fick igenom att de investerade mot att de fick halva gården. Ni anar nog vartåt det här barkar…

När det blev dags att expandera, ville Anthony börja med ett besökscenter, vilket han fick byggnadstillstånd till kvickt nog. Fast när det skulle börja byggas, visade det sig att marken ifråga inte tillhörde honom, utan investerarna. De var för byggandet, det enda Anthony behövde göra var att köpa tillbaka marken. Dyrt.

En lång rättstvist började, som slutade för något år sedan med en förlikning och ett gäng giriga investerar-hottentottar dansandes nerför gatan. Anthony har stor framtidstro, trots att han fortfarande inte är stor. De säljer ca. 300 000 flaskor per år, men planerna är mycket större än så.

Man har sedan 2019 ett andra destilleri, med eget mältningsgolv och torkugn och har nu en kapacitet på 650 000 liter råsprit per år. Förra året producerade man 365 000 liter. Gården producerar även 200 ton korn, som man använder till whiskyn ”100% Islay”

Slàinte!

Martin