Dagens whisky den 23/12 är:

Port Charlotte

Region: Islay
Ålder: 8 år, kokat 2008
Styrka: 63,2 %, naturlig fatstyrka
Fat: Bourbon singelfat, 240 flaskor
Buteljerare: Flickenschild Whisky & Cigars

Doft

Trots att den är väldigt stark, är det inget större problem att sniffa på den försiktigt och doften är faktiskt förvånande timid. Det beror antagligen på fatet, som presenteras som ”färskt Bourbon fat”. Vad det än innebär, verkar det ta udden ur såsen väldigt effektivt. Jag känner mandelolja, kanske lite målarfärg och fönsterkitt.

Med vatten (du behöver inte vara orolig, den tål vatten utmärkt och är stor i doft och smak med den) växer doften avsevärt. En gnutta terpentin i ett glas med havsvatten, snart nog smyger det fram lite hemmagjord cider och någon liten strömming. Med ytterligare vatten hittar ni sedan frukterna, citroner och carambole frukter.

Smak

Starkt maltig, söt och nötaktig. Eftersom den är så stark som den är väntade jag inte länge med att vattna.

Med vatten blir den rundare och sötman tar ett litet steg bakåt och lämnar plats för en rejäl dos tanniner. Den smakar på något sätt rökt citronlikör och vaniljkola.

Eftersmaken är riktigt lång, med aska, äppelskal och något intensivt medicinalt.  Jag hade i vatten i omgångar och whiskyn dog aldrig, den blev egentligen bara större och mer komplex med varje skvätt. Jag tror att älskarna av stilen kommer att ställa den på piedestal och de övriga kommer bara att gilla den väldigt mycket.

Avslutningsvis

OK, jag vet… det är den tredje Bruichladdich såsen i kalendern i år… lite skamligt är det nog, men – jag bommade helt Lochindaal så den får jag ta på mig.

Samtidigt tycker jag att vi haft tur med dem, alla har varit singelfatare och alla har varit olika i sin karaktär, så… stå ut!

Destilleriet grundades 1881 och levde sitt liv som den fula ankungen i lite drygt 100 år. 1983 … bla bla bla, du kan läsa om destilleriet den 21/12.

På senare tid har Mark, som har ett utomordentligt gott rykte i branschen, bestämt sig för att starta ett nytt destilleri… på Grenada! Då handlar det självklart inte om whisky, utan rom. Han investerar $20 miljoner och ska nu producera ”den mest spännande romen i världen”. Man ska anställa 50 personer i första svängen och ytterligare 100 längre fram.

De intressanta aspekterna på den här lanseringen är dessa:

  1. Man har tagit till sig de allra senaste rönen och utvecklingen ang. destilleribyggen, så anläggningen kommer att vara maximalt ”grön”.
  2. Anläggningen byggs helt utanför de områden som normalt industrialiseras på Grenada, så den socioekonomiska effekten kommer att bli mycket omfattande.
  3. Produktionen skall vara i det närmaste 100 % territoriell, vilket har inneburit, att man varit tvungen att gå från slutet till början. Först har man varit tvungen att återinföra sockerbetan till Grenada, vilket man gjorde 2016. Nu köper man på sig skördarna för att koka längre fram.
  4. För att få maximal smakskillnad på sin produkt, kommer varje fälts skörd att kokas separat och på så sätt dra nytta av skiftande mikroklimat. Slutprodukten skall lagras på ekfat och vi kan räkna med de första färdiga produkterna någon gång 2021/2022.

Mark har redan tidigare vandrat vidare i sitt whiskyliv från Bruichladdich och Murray McDavid. 2014 startade han tillsammans med kompisarna Sir John Mactaggart and John Adams företaget Renegade Spirits, som sedan ganska omgående gav sig på det gamla Guiness bryggeriet Waterford Brewery och gjorde om det till ett singelmalt destilleri på Irland.

Den första spriten rann 2016 och ca. en miljon liter ligger nu och vilar på fat från fransk och amerikansk ek i de nybyggda lagerhusen på Ballygarran.

Även här satsar man hårt på proveniens, man tar kornen från 49 irländska gårdar som har 19 distinkta typer av jord. Varje gårds produktion destilleras sedan separat.

Målet är att skapa ett toppremium märke, som kommer att hitta sin plats på den exklusivare delen av singelmalt-marknaden. Chanserna för framgång har ökat dramatiskt det senaste året, då man fått in nya investerare i form av Ulster Bank (€14,4 miljoner) och Business Growth Fund (BGF, €5 miljoner).  Speciellt BGF är intressanta, eftersom de är kända för sin lugna attityd och långsiktiga planerande.

Dessa nya pengar ger nu Waterford möjlighet att producera 1 miljon liter årligen och sedan lugnt vänta ut den färdiga produkten.

Slàinte!

Martin Liska