Dagens whisky den 1/12 är:

Glen Spey

• Region: Speyside
• Ålder: 24 år
• Styrka: 46,1 %, fatstyrka
• Fat: refill Bourbon singelfat, 207 flaskor
• Buteljerare: OB Hunter Laing

Doft

Zzz… vad..? är vi äntligen igång? Det var på tiden! Så, vad doftar den här gamlingen? Åkergräs, nästan hö. Med en lätt anstrykning av kalk och gips. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro att det här är en Lowland whisky.

Efter ett tag dyker det upp några blyga frukter, aprikos, apelsin och kanske står det en osäker och självmedveten persika bakom ett träd. Ta det lugnt persika, omogen betyder inte ointressant.

Med några droppar vatten tycker jag mig hitta en svag doft av skogshonung och färskt korn. Äpplena tänker jag inte ens kommentera, de känns ganska självklara.

Smak

Kalken återkommer även i smaken, finmalen och torr och lite syrlig i smaken. Dessutom dyker det upp ganska mycket örter i smaken som jag inte hittade i doften. Anis, ingefära och… hmm… Rölleka? En aning fänkål hittar jag också.

Jag testade med vatten och det rekommenderar jag inte. Whiskyn tappade skärpan och det känns synd. Istället kan jag meddela att efter riktigt länge i glaset dök de blyga frukterna upp och för mitt nöje hade de draperat sig i en slöja av sirap. Det fanns även en trevlig oljighet som jag uppskattar högeligen.

Eftersmaken är mellanlång, lite torr och riktigt söt. Det hela avrundas med lite grönpeppar och ingefära.

Slutsats

Jaha, så vi börjar med en Glen Spey i år! Buteljeringen kommer från Hunter Laing som har serien Old Malt Cask och jag svär, jag har ännu inte smakat en dålig OMC.

Destilleriet grundades av James Stuart 1885, som vid det tillfället ägde Macallan. Genom hela dess existens har man använt såsen i Blends och idag, när Diageo äger det, har inget ändrats. De enda singelmalt flaskorna du hittar ingår i Diageos Flora & Fauna serie eller i oberoende buteljeringar.

Det var allt för idag, undrar vad vi får imorgon… 😊