Bunnahabhain Stiùredair
-
- Region: Islay
- Ålder: NAS
- Styrka:
- 46,3 %
- Fat: 1st fill & 2nd fill Sherryfat
- Buteljerare: Destilleriet
Doft
Denna sås är helt klart blyg till karaktären. Efter upphällning tog den flera minuter på sig att släppa de första riktiga dofterna. Lite förvånande med en uppenbart ung whisky.
När den väl börjar öppna sig, domineras den av bröd, jäst och lite otydliga citrusfrukter. Efter ett tag hittar jag en aning honung och lavendel. Den är inte ointressant i doften, men inte heller dominerande.
Vatten gjorde inget med den, skit i det. Den är ändå inte så stark.
Smak
Här hittar man det som inte fanns i doften, nämligen sherrytonerna. Här kommer de röda bären fram och blandar sig med en liten kryddighet som inte är osympatisk. Efter ett tag dyker det upp en viss sälta också.
Mot slutet hittar jag lite honung som avslutas åter med en aning jäst.
Slutsats
Bunnahabhain destilleriet som grundades 1881 under benämningen ”The Islay Distillery Company” av bröderna Greenlees som hade ett slott i Bordeaux som förebild. Byggnationen var faktiskt inte färdig förrän 1893. Man hade dessförinnan hunnit slå sig ihop med Glenrothes – Glenlivet och blev då ”The Highland Distilleries Co.” Man byggde ut i 1963, men sedan lade man temporärt ner produktionen fram till 1983. Destilleriet hade ändå större tur än Port Ellen, som ju lades ner definitivt samma år.
Efter ytterligare ombyggnader började man åter producera whisky 2001. Två år senare köpte Burn Stewart Distillers upp Bunnahabhain, bara för att kort därefter själva bli uppköpta av ett företag i Trinidad, CL Financial Ltd. Inte luktar det skatteplanering, eller? Företaget ifråga kontrollerar bland annat även Tobermory och Deanston.
95 % av produktionen går till blended industrin, då främst till Black Bottle och Famous Grouse. Bunnahabhain är ju kända som det enda destilleriet på Islay som producerar orökig whisky, men på senare år har de även en rökig produktion som inte alls är otrevlig. Undrar om vi får testa den nån gång..? 😉
