Dagens whisky den 17/12 är:

Jura

      • Region: Highland
      • Ålder: 13 år
      • Styrka: 53 %
      • Fat: Sherrybutt singelfat
      • Buteljerare: Douglas Laing’s

      Doft

      Jag känner doften av smörkola redan innan jag kör ner snoken i glaset. När näsan väl doppat ner sig, hittar jag fikon och en maritim sälta som känns direkt uppfriskande.

      Med lite vatten öppnar den sig ytterligare och avslöjar en intressant citrusaktig doft, en aning av eldbehandlade apelsinskal som därefter hälsat på ett rivjärn. Det kommer också en liten aning bränt socker som väcker mitt habegär.

      Smak

      Smaken är tydligt kak-aktig, men till slut bestämmer jag mig för att det är en klibbig kolapudding och dadlar so kör en ringdans runt en bit sockerkaka.

      Med lite vatten kommer det fram en gammal Winchester fåtölj och en fruktighet med dadlar och melon som huvudattraktioner. den är mycket tydligt en sherrylagrad whisky, på det bästa viset.

      Eftersmaken är ganska lång, lätt syrlig med vitpeppar och vanilj.

      Slutsats

      Det var väl en rolig sås! Men nu kollar vi på det övriga runt den.

      Ön Jura är en begränsat imponerande upplevelse, såvida man inte är jägare. Det finns gott om hjort på ön, men bara 300 människor. Jag har ingen aning om mängden får, men det är nog ingen vild gissning att de är fler än människorna… 😉

      Destilleriet är väldigt gammalt och det finns tecken på att man kokade sprit där redan på 1500-talet, vilket skulle antagligen betyda att det är det äldsta destilleriet i Skottland. Men vi struntar i dessa skrytsamma skrönor och går istället på fakta.

      Destilleriet som vi känner byggdes 1810, men man har ingen information om vem som byggde och ägde det då. Första kända ägaren var William Abercrombie som tog över 1831 och var även den som inhandlade en licens för att koka sås. Det har innehaft flera olika namn genom åren, bl.a. Caol’nan Eileanm Craighouse, Small Isles and Lagg. Klart man byter namn då…

      Det har även ägts av flera olika personer under 1800-talet och början av 1900-talet och i slutet av den perioden var det familjen Ferguson med James Ferguson i täten. De hamnade i konflikt med markägaren, som bestämde sig för att beskatta företaget – hårt. Familjen bestämde sig då att istället flytta hela verksamheten till Glasgow, men det hjälpte inte, markägaren ville ha stålarna ändå, för byggnaden.

      Då hittade James ett kryphål och tog med sig några släktingar till ön och avlägsnade taket. Hus utan tak fick nämligen inte beskattas! 😊

      Detta ledde i alla fall till att destilleriet förblev stängt i 44 år, från 1914 till 1958. När man sedan öppnade, var det i ett nybyggt destilleri designat av den berömde arkitekten Delmé Evans som även designat bl.a. Glenallachie.

      Förr brukade spriten vara mycket mera rökig, i stil med grannarna från Islay, men nuförtiden producerar man orökigt pga. brist på rökig malt och använder en stor del av produktionen i Blended Scotch Whyte & MacKay.