Speyside-Glenlivet
-
-
- Region: Speyside
- Ålder: 25 år
- Styrka: 52,4 %
- Fat: Singelfat Borbon Hogshead
- Buteljerare: Cadenhead
Doft
Känner ni den härliga gräsängen med mycket gräs och vilda blommor? Det är Glenlivet i sitt esse. Men vad är det där borta i bakgrunden? Håller någon på att röka en skinka? Det finns också något lätt medicinalt i luften.
Med lite vatten dyker det upp frukter, fortfarande på träden. Det är stora äpplen, päron och aprikos.
Smak
Här kommer du in i ett rum med stenhårt polerat ekgolv. Golvvaxet är pålagt för inte så länge sedan. Stora dörrar leder ut till en fruktträdgård där fullmogna röda körsbär är redo att plockas.
En liten droppe vatten plockar fram en smak av granit och äppelkola. Den är fortfarande mycket inbjudande.
Eftersmaken är ganska lång och smakar av tysk pepparkaka med små slängar av smält smör.
Slutsats
Glenlivet är standarden. Whisky ska smaka så här och det gäller speciellt för de bourbonfatlagrade varianterna som den här. Destilleriet var det första licensierade destilleriet, vilket gett mycket skrytmån genom åren och goda affärer ledde till att i slutet på 1800-talet använde i stort sett alla Speyside destillerier i närheten av floden Livet namnet Glenlivet i kombination med sitt eget destilleris namn. Cadenhead gör en liten blinkning åt det hållet med namnet på den här: Speyside-Glenlivet.
Cadenhead då? Jo, det är en gammal och välrenommerad buteljerare. Allt började 1842, då George Duncan etablerade sig som vinhandlare och s.k. destilleringsagent. Han gjorde det på an adress på Netherkirkgate i Aberdeen och där har man bott sedan dess. Husnumret har varierat genom åren, men lokalerna har alltid varit desamma. Idag har man husnummer 47.
1853 kom så George’s svärbror William Cadenhead in som delägare och 1958 köpte han loss hela företaget. Som brukligt var på den tiden, ändrade han företagets namn till sitt, Cadenhead.
William var faktiskt en ganska stor kändis, inte så mycket för spritaffärerna, utan för att han var en välkänd och högst produktiv poet. Han föddes 1819, dog 1904 och måste anses ha levt ett lyckligt och framgångsrikt liv.
Butiken togs nu över av sonsonen Robert W. Duthie, son till Robert Duthie som var chefsförvaltare för det skotska barnhemmet i Bombay. Vilka väger livet tar… 😊 Han gjorde sig känd för att utveckla företagets singelmaltwhisky affärer och för deras handel med Demerara rom. Han var völdigt duktig på marknadsföring och köpte annonspater på bussar, konsertprogram och mycket annat och saluförde sloganen ”By test the best”. han utvecklade även Cadenhead’s egna blendeds och främst då premiummärket Putachieside och den mera vardagliga såsen ”The Hielenman”.
1831 var ett tufft år. Depressionen slog till med full kraft och Cadenhead var i en svår finansiell situation. Robert var på väg till ett möte på banken, men var uppenbarligen för djupt i sina tankar och blev dödad av en spårvagn. Han var ungkarl, men hade två systrar som ärvde honom.
Systrarna visste inget om sprithandel, men de bestämde sig för att namnet Cadenhead skulle leva vidare. Så de valde den långtida anställda fröken Ann Oliver som chef för företaget, vilket torde ha varit nog så kontroversiellt.
Ann visade sig vara en hårdhudad och tjockskallig chef som vägrade att ändras med tiderna, vilket i många år visade sig vara framgångsrikt. På 60-talet tog det dock slut. Bokföringen var inte välgjord och några sämre affärsbeslut tvingade Ann att pensionera sig och arvtagarna bestämde sig för att sälja verksamheten. Problemet var lagret. Det var nämligen fullproppat med varor och ingen hade en aning om värdet. Till slut bestämde man sig för att låta Christie’s sälja av lagret i en auktion.
Auktionen blev en tvådagars historia, den 3 – 4 oktober 1972. Katalogen hade 167 sidor och var det största säljet genom tiderna. Resultatet blev en sex-siffrig vinst efter att alla skulder likviderats.
Det som därefter fanns kvar av företaget, Goodwill och lokaler, såldes till J & A Mitchell co. Ltd. de köpte företaget främst därför att det fanns ett stort lager flaskor i bokföringen och det var brist på den varan. Fast flaskorna hittades aldrig, ingen anar vad som hände med dem.
Hur som helst, affärerna återupptogs under den nya ledningen och har nu hållit på i mer än 175 år.
… Gud vad mycket jag skriver … och jag slår vad om att ingen läser så här långt … ☹ Nåväl, hit med nästa dram!!!
-
