Dagens whisky den 1/12 är:

Miltonduff

Region: Speyside
Ålder: 27 år
Styrka: 52,2 %
Fat: Bourbon singelfat, 103 flaskor
Buteljerare: Alambic Classique

Doft

En intensiv fruktig doft är det första som jag uppfattar, samtidigt som det inte finns för mycket alkoholångor med i bilden. Den är verkligen mycket behaglig i doften.

Frukterna jag hittar är mandariner, bakade äpplen, kvittengelé och torkade apelsinskal. Efter ett tag dyker det upp en lätt doft av inlagd ingefära, en aning läder och även lite peppar.

I med lite vatten och… nu dyker det upp lite torkade aprikoser och det verkar som att det finns lite valnötter med i bilden i bakgrunden. Kanske en liten bit choklad också…? jag är inte helt säker, men det händer mycket här, kul!

Smak

Smaken är ganska stark till en början, pepprig och intensiv i sin fruktighet. Den är även lite torr, som en lätt omogen grapefrukt och lite lime. När munnen lugnat ner sig, hittar jag krusbär, aprikos och fullmogen kiwi.

Ett par droppar vatten senare – nu kommer det ett helt batteri av smaker. Pannkakor och croissanter, kanderade citronskal, papaya… när den fått stå och vila ett tag, kommer det lite lätt lädersmak och minsann, är det inte en antydan av piptobak också… nötterna verkar inte längre vara valnötter, kanske snarare mandlar. Smaken av fatet är mycket mångfacetterad och intressant.

Eftersmaken är medellång, fruktig och… ja, mycket tillfredsställande.

Avslutningsvis

Jaha, var detta en intressant start på vår decemberupplevelse? Jag tycker det i alla fall, det är alltid roligt att dricka en gammal whisky och se hur den klarar av tidens tand.

Så… vad vet ni om Miltonduff? Antagligen alldeles för lite, så här får ni en intensivdos att smälta tillsammans med den senaste vaccindosen.

Destilleriet ligger sju kilometer utanför Elgin, mitt i det som brukar kallas för Skottlands trädgård beroende på den bördiga jorden som lämpar sig utmärkt för att odla korn och därmed skapa den utmärkta veganska produkten vi kallar för whisky 😊.

Det grundades redan 1824, då Andrew Peary och Robert Bain erhöll en licens för Miltonduff Distillery. Grabbarna hade varit aktiva redan tidigare och drivit ett… tja, inofficiellt gårdsdestilleri under namnet Milton Distillery, men efter att ha sålt det till familjen Duff, fick de hitta på ett nytt namn.

Miltonduff rullar på ganska obemärkt fram till 1936, då Hiram Walker köper stället. Han gör det i samband med att han köper ett litet intressant företag som heter George Ballantine & son. De producerar en liten Blend som heter Ballantines och Miltonduff blir omgående en av de viktigaste ingredienserna

Idag ägs destilleriet av Chivas Brothers, har en kapacitet på 5,8 miljoner liter råsprit årligen och används fortfarande främst till blended marknaden. Fast det dyker allt oftare upp singelfatsbuteljeringar som är nog så intressanta.

Om ni undrar över buteljeraren Alambic Classique, så är det ett tyskt företag som importerar exklusiv konjak, rom och inte minst whisky för den tyska marknaden främst. Vi gillar dem, för de har höga krav på sina produkter, som sig bör.

Slàinte!

Martin