Dagens whisky den 9/12 är:

Ben Nevis

Region: Highlands
Ålder: 8 år
Styrka: 48 %
Fat: n/a, tre fat
Buteljerare: Elixir Distillers OB

Doft

Oj, vad aromatisk den är! Nötig, med en mängd apelsin i olika varianter. Det börjar med skalen, fortsätter till marmeladen för att avslutas lite försiktigt med likör. Men det stannar inte där. Ljung och örter tar ganska stor plats och en nästan överväldigande doft av riktigt fruktig IPA och fruktkaka.

Med ett par droppar vatten dyker mer traditionella Ben Nevis dofter fram, som en antydan av bacon, sälta och lite nougat.

Smak

Rik, med lite peppar, sötma och svaga kryddor och ölig mälta. Det följs sedan av nysågad ek och därefter frukter. Det är russin, plommonsylt, fermenterade druvor och bränt socker.

Med lite vatten kommer fler kryddor och återigen citrusskalen, fast inte lika uppenbart från apelsin.

Eftersmaken är ganska lång och lätt söt. Kryddorna är milda och det finns lite blandad fruktröra där.

Avslutningsvis

Destilleriet är ett av de äldsta, grundat 1825 av ”Long John” McDonald. Det var en väldigt speciell man, excentrisk som sig bör. Han installerade redan från början Coffey pannan, så att man kunde producera både singelmalt och grain i samma panna.

Sedan följde, som ni förstår, ett antal ägarbyten, vissa bättre, vissa sämre. Long John dör 1856 och hans son Donald tar över verksamheten. Det går bra och efterfrågan är så stor att man 1878 bygger ett andra destilleri, Nevis Distillery i grannskapet. Senare, 1908, slås de båda samman till ett.

1941 köper den kanadensiske miljonären Joseph Hobbs destilleriet och han installerade 1955 en Coffey panna, så att man kunde producera både singelmalt och grain i samma panna.

1964 dör Joseph och hans son Joseph junior ärver och fortsätter produktionen. 1971 har man förstått att det här med Coffey pannor är ett jävla otyg, så man skrotar den och återgår till att vara ett renodlat maltwhiskydestilleri. 1978 stoppas ändå produktionen pga. sviktande intresse. Junior har inte alls samma passion som farsgubben för whisky och lyckas sälja destilleriet till… ja, sig själv 1981. Det handlade säkert om rekonstruktion av företaget och eliminerande av gamla skulder. Man bygger nu om för två miljoner pund, men åttiotalet var inte det bästa årtiondet för destillerier…

1986 stoppar man produktionen igen och med marknaden som den var då, verkade det vara slutet för det anrika destilleriet.

Räddningen kom från öst i form av Nikka whisky. De köpte destilleriet 1989 och därefter går produktionen smärtfritt, även om man inte varit lika duktiga som Suntory på att profilera destilleriet. Upp till 75 % av produktionen går till japan, där det används främst till att producera den mycket populära Black Nikka. Man är dessutom populära i Japan som singelmalt, man tillhör lätt de tio främsta singelmaltarna. I Europa säljer man mycket lite singelmalt, 2025 var det bara 25 000 flaskor. Skärpning!

Slàinte!

Martin