Dagens whisky den 24/12 är:

Bruichladdich Black Art

Region: Islay
Ålder: 29 år
Styrka: 45,1 %, fatstyrka
Fat: n/a, en blandning av olika fat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Dammiga böcker i massiva bokhyllor och Chesterfield fåtöljer, den här whiskyn placerar dig direkt i den rätta miljön. Sedan följer den upp med frukter och bär. Det börjar med blåbär och vindruvor för att sedan fylla på med sviskon och mera mörka bär, som björnbär och väldigt mörka körsbär.

Jag testade med vatten, men det tycker jag du kan strunta i. ge den bara ordentligt med tid istället, så får du upptäcka lite mjölkchoklad och en aning citrusfrukter. Det blir tydligare med tiden att det är apelsin som doftar. Det kommer även lite tobak, torkade frukter och kryddor. Faten uppför sig väldigt väl, de är inte överväldigande på något sätt.

Smak

Så underbart klassiska smaker i form av fikon och dadlar och en croissant med aprikosmarmelad på. Svarta vinbär är också där, väldigt mogna och något krämigt. Förutom mjölkchokladen smaker jag lite fudge och mint. Inte riktigt After Eight, men åt det hållet.

Med mer tid i glaset kommer honungskaraktären fram mycket tydligare. Det är en mörk sommarhonung med en fyllig smak som passar utmärkt med plommonen och persikorna. Visst finns det lite hasselnötter i bakgrunden också? Mot slutet tycker jag att det lutar mer åt ananas och tropiska frukter. Lädret finns också där. Det luras att tro att det är lite tobak involverat, men jag tror inte att det stämmer.

Eftersmaken är mellanlång, men ganska intrikat. Vanilj, lönnsirap och efter ett tag bananer och blåbärspaj. Ingen bitterhet eller överdriven syrlighet.

Avslutningsvis

Vilket avslut på årets kalender! Den här såsen är verkligen exceptionell och jag hoppas att ni gillade den lika mycket som jag.

Destilleriet grundades 1881 mitt i whisky-boomen och opererade till 1929, då det lades i malpåse. 1938 kom man åter igång med produktionen, men man bytte ägare nästan lika ofta som jag byter skjorta och det blev ingen ordning på det hela. 1995 blev det malpåsen igen och där kunde det ha varit slut, men några högst entusiastiska whisky-herrar ville annorlunda.

År 2000 köptes destilleriet av Murray McDavid Ltd. med Mark Reynier i förarsätet. Han hade en klar idé om vad han ville åstadkomma och till sin hjälp engagerade han destillerichefen från Bowmore Jim McEwan. Jim kom med ett gediget kunnande och ännu bättre rykte, han hade bl. a. lyckats uppgradera Bowmore från horparfym till whisky…

Grabbarna köpte gamla pannor från Inverleven Grain Distillery och började koka. Ekonomin hölls igång genom buteljeringar av äldre fat som hade varit del av köpet. Redan där visade whisky-herrarna vartåt det skulle barka. De hittade ett utmärkt fat efter det andra, gjorde slutlagringar och annat kul bus. Marknadsföringen var mycket kreativ och framgången nästan omedelbar.

Den första egna whiskyn man presenterade var en orökig variant med en PPM på endast 2.  Vidare produktion av Bruichladdich hamnade lite högre med fenolhalterna. Man bestämde sig också för att producera en kraftigt rökig whisky som sedan presenterades under namnet Port Charlotte. Den hamnade på 40 PPM. Men det räckte inte utan man satsade på att producera en whisky med den högsta PPM-halten i världen. Den fick namnet Octomore och den första buteljeringen år 2008 låg på då rekordhöga 80,5 PPM. Sedan sprang det iväg på riktigt och kulminerade med Octomore 8.3. den klockade in på 309,1 PPM…

Framtiden för destilleriet är svår att sia om. När man köpte destilleriet år 2000 betalade man 6,5 miljoner pund för det. 12 år senare kom det franska företaget Remy Cointreau och erbjöd de 25 aktieägarna dem 56 miljoner pund för företaget. Det är svårt att tacka nej till sådana erbjudanden och whisky-herrarna gjorde det inte heller. De accepterade budet och garvade hela vägen till banken.

Fransmännen har ett gediget dåligt rykte inom whiskyvärlden och vi får väl vänta och se vad som kommer att hända… hittills har det åtminstone inte varit katastrofalt.

Jag hoppas att ni har haft kul med Wernamo Whiskyvänners adventskalender 2024 och nu återstår bara den sista frågan ni måste ställa er: ”Vad fan ska vi göra nu…?”

Från oss alla till er alla:

God jul och gott nytt år!