Dagens whisky den 1/12 är:

Glenallachie

Region: Speyside
Ålder: 12 år
Styrka: 60,6 %
Fat: Napa Valley vinfat
Buteljerare: Destilleriet

Doft

Näsan får en rejäl uppvakning direkt, det är intensivt, sött och mycket sympatiskt. Lite oväntat med tanke på att det är ett rödvinsfat som agerat hemadress åt den här godingen. Chokladen tar en bit extra plats efter ett tag, fast det är mjölkchoklad, så…😉. Är det en 🍓 i glaset också? Kul!

I med ett par droppar vatten och sötman blir ännu intensivare. Samtidigt visar sig en nypa milda kryddor med vitpepparn i täten. Lite smörkola verkar titta fram mot slutet. Det är en gedigen doft med rikliga nyanser.

Smak

Smaken är verkligen rund, söt och full av kola och karamellkräm. Efter ett tag hittar jag lite röda frukter, körsbär och 🍓. Jag har låtit den stå ganska länge i glaset, så 60 % till trots, jag är inte säker på att den behöver vatten, men vadå – vattenglaset står där i sin ensamhet och pipetten påminner om vetenskap – vi kör!

Efter att såsen avnjutit tre droppar vatten (ärligt talat, vad gjorde folk före pipetterna, slafsade runt med slevar och vattenslangar??) så blir pepprigheten och skärpan tydligare och dessutom hittar jag nu en klar och tydlig smak av honung. Frukterna kommer också fram tydligare, med persikor som tar ledningen före jordgubbarna.

Eftersmaken är ganska lång med karamell, smörkola och återigen, vitpeppar. Lite av frukten är också kvar, men inte dominerande på något sätt, bara tillräckligt för att få mig att gå till skafferiet.

Avslutningsvis

Destilleriet är inte jättegammalt, det öppnade ögonen 1967 på begäran av de stolta föräldrarna Mackinlay McPherson Ltd. Som ägdes av Scottish Newcastle Breweries Ltd. Det var inte tänkt som nåt flaggskepp på något sätt, men det skulle ändå producera en stabil whisky för blended marknaden. Det mest intressanta med destilleriet var att det ritades av arkitekten William Delmé Evans, som även skapade Tullibardine och Isle av Jura. Jag vet, vem anade…? 😉

1985 sålde man destilleriet till Invergordon Distillers Group, tillsammans med Isle of Jura. De nya ägarna stängde omgående destilleriet, som sedan låg i malpåse till 1987, då Pernod Ricard köpte det, fördubblade produktionen och använde allt till sin egen blend Clan Campbell i synnerhet. Resten såldes glatt till andra blenders och inget användes som singelmalt.

Där hade historien kunnat sluta om inte Billy Walker dykt upp och köpt destilleriet 2017. Billy är en välkänd figur inom whiskyvärlden, han började sin bana 1972 hos Hiram Walker & sons och senare hos Burn Stewart.

2004 samlade han ihop ett par kompisar med djupa fickor och tillsammans köpte de Benriach och lite senare Glendronach och Glenglassaugh.  När de ett drygt årtionde senare sålde destillerierna och blev löjligt rika var för sig, gick Billy vidare och köpte Glenallachie.

Detta nya ägarskap har varit utmärkt för destilleriet, som sedan dess lämnat den obskyra delen av whiskyvärlden och istället klivit fram som en uppskattad ny bekantskap bland singelmaltnördarna och – förhoppningsvis – även hos er, kära Whiskyvänner.

Slàinte!

Martin