Dagens whisky den 3/12  är:

Auchroisk

Region: Speyside
Ålder: 16 år, kokat 2001
Styrka: 54,3 %, fatstyrka
Fat: Bourbon fat 2001 – 2009, Chateau Lafite fat 2009 – 2017, 246 flaskor
Buteljerare: Cadenhead

Doft

Detta är en veritabel fruktbomb! Blodapelsinerna rullar ut först och tar upp mycket plats, men får snart sällskap av en honungsmelon (eller cantalupe, jag blandar alltid ihop dem) och lite röda bär. Sedan börjar det bli intressant. Kryddor. Först och främst, kardemumma, men den verkar hålla hand med kryddnejlikan och de verkar båda lite nerkladdade med bivax.

Efter några droppar vatten, mer behövs inte, så framträder en förnimmelse av mörk choklad och maduro tobak. Blyertspenna, torkade apelsinskal och marsipan får du på köpet.

Smak

Rik, djup och oljig med tobak, fikon och kardemummakryddade körsbär. Den smakar lite som ett ordenssällskap, distingerat, lite hemlighetsfullt och det dyker hela tiden upp överraskningar.

Eftersmaken är ganska lång och lätt svavelaktig, men inte så mycket som en Glen Scotia. Man har absolut känslan av ett bra köp med den här.

Avslutningsvis

Tänker du att du inte har druckit speciellt mycket Auchroisk i ditt liv? Det ändrar sig kanske när du får reda på att singelmalten från destilleriet gick under namnet the Singleton under åren 1986 – 2001. Ägaren Diageo tyckte helt enkelt att Auchroisk var omöjligt att uttala för alla utanför Skottland.  Den var en sällsamt snäll och mesig variant av whisky

Sedan 2001 anser Diageo oss inte lika ignoranta, varför namnet Auchroisk började användas, men det finns inte speciellt många buteljeringar, så vi får vara tacksamma för de oberoende buteljerarna.

Den här såsen som vi drack idag är ganska kul, tycker jag. Vinfatet gav en väldigt annorlunda karaktär som dessutom dolde den nötiga grunden som alltid finns i Auchroisk av modernt snitt.

Du har kanske märkt att många whiskies nuförtiden har just en nötig karaktär och du har inte fel. De stora bolagen (och Diageo är störst av dem) tycker att det passar bra i deras blends, så de eftersträvar det. Detta uppnås genom att man har en väldigt kort fermentering, bara 45 timmar och man får då en grumlig vört som sedermera har just nötter och spannmål som grundsmaker.

Auchroisk singelmalt tar upp en försvinnande liten del av produktionen, blendeds tar det mesta och då främst J&B.

Förresten, tyckte du att det var synd att namnet ”The Singleton” försvann, för det var ju så bra? Det tyckte Diageo också, så för större framgång produceras idag The Singleton av tre destillerier – Dufftown, Glen Ord och Glendullan. Är det förvirrande? Var inte orolig, de säljs i olika delar av världen…

Länge leve jätteföretagen med sina geniala affärsidéer!

Om du vill veta mer om destilleriet, föreslår jag att du vänder dig till The Malt Whisky Yearbook 2020. Du kan införskaffa den på våra provningar.

Slàinte!

Martin