Dagens whisky den 4/12 är:

Glenrothes

Region: Speyside
Ålder: 20 år
Styrka: 47,2 %, fatstyrka
Fat: Sherry Butt Oloroso singelfat
Buteljerare: John Cor Whisky Society, Karlstad

Doft

Redan vid första sniffen står det klart att vi står inför en klassisk gammal sherrylagrad whisky. Doften är både typisk och intrikat. Först marscherar chokladöverdragna körsbär in och kräver all din uppmärksamhet. Men det är bara början. Snart nog tittar en blodapelsin fram med en liten nektarin vid sin sida, och vad är det som skvalpar glatt i ett litet glas där borta? Är det… valnötsvin?

Jag bestämmer mig för att ha i mer än tre droppar vatten, men det gjorde faktiskt susen. Nu dyker det upp massor med torkade fikon, vinbär och lite örter. Blodapelsinen tar också mer plats nu, och nånstans i bakgrunden känner jag lite färska tobaksblad

Smak

Den är väldigt söt och inte alls så sträv och torr som man skulle kunna vänta av en så gammal sherrylagring. Russinen är starka i den här, men när den får stå – länge – kommer det andra spännande smaker, som kastanjehonung som jag smakade nån gång i Österrike i min vilda ungdom. Det finns även en not av Cognac och Cointreau.

Eftersmaken är inte särdeles lång, men kul. Choklad, apelsin och en skvätt kaffe. Ganska torr, men inte alls sträv.

Avslutningsvis

Varje bra adventskalender behöver minst en sherrybomb, så varför inte den här? Synd man inte har en flaska till av den här.

Glenrothes grundades 1878 av James Stuart, John Cruickshank William Grant och
Robert Dick

 James var en ganska vild sälle, han hade övertagit licensen till Macallan 1868 och ansågs vara kunnig. Tyvärr råkade han ut för ekonomiska bekymmer, så han var tvungen att lämna Glenrothes och lite senare sålde han även Macallan, till Roderick Kemp. De övriga tre, som alla var bankirer, fortsatte sedan sina whiskyäventyr under namnet William Grant & co. De hade däremot inget att göra med den William Grant som startade Glenfiddich, de delade bara namnet.

Affärerna gick inte så bra, så man blev väldigt snart en del av Highland Distillers, som redan då ägde Bunnahabhain. Därefter har det gått avsevärt bättre för destilleriet.

1903 blev så destilleriet ett riktigt destilleri, då man hade en stor brand i lagerhus ett som brände runt 800 000 liter whisky. 1962 gick man genom den upplevelsen igen, då destilleriet blev delvis förstört i branden. Återuppbyggnaden 1963 var framgångsrik och man har kokat på sedan dess.

Nuförtiden är man ett stort destilleri med en kapacitet på över 5 miljoner liter råsprit årligen. Man buteljerar ungefär två procent av produktionen som singelmalt, resten går till blended industrin och främst då till Cutty Sark, där man är baswhiskyn.

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook 2021, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin