Dagens whisky den 5/12 är:

Macduff

Region: Highlands
Ålder: 4 år
Styrka: 52,1 %, fatstyrka
Fat: Sherry Hogshead
Buteljerare: Malts of Scotland

Doft

Den här gången måste vi dela upp det på tre sniffar. Den första är direkt efter att man hällt upp virren i glaset. Körsbären attackerar dig hårt och hänsynslöst och med sig har de en ganska aggressiv alkohol som sprutar jäst Grape juice mitt i plytet på dig. OK, lugn och fin, vila lite nu…

Den andra sniffen gör jag efter en timme och… håhå, vilken skillnad! De elaka körsbären har lagt sig till ro och i deras ställe hittar vi istället de välartade fikonen i honung och an aning marsipan som ligger och skräpar. Det kommer ytterligare nötter… jag tror att det är hasselnötter, men jag är inte helt säker. Vart tog Grape juicen vägen…? Den verkar ha tagit slut. Träet verkar också hitta fram till ljuset och det finns något mer som jag inte riktigt kan identifiera. Vi får se vad som dyker upp med lite vatten.

Med vatten blir doften plötsligt starkt dominerad av dominikansk tobak. Fikonen är fortfarande kvar, men minsann, har de inte blandat sig med cornflakes och skapat en nyttig frukost? Jodå, och där kommer kaffet, lite svagt, men ändå. Vilken resa!

Smak

Har vi kört tre sniffar, måste vi köra tre smuttar. Den första är rättfram. En fet smocka av nyjästa frukter, körsbär och en liten antydan av svavel. Inte alls illa, men eftersom jag vet vad som väntar, ställer jag undan glaset. Man har ju inte hur mycket som helst av den hemma… Tyvärr!

Efter en timmes vila har även smaken genomgått en transformation som bara den är värd priset på såsen! Den är nu söt av akaciahonung och frukterna är inte alls jästa längre, snarare lite torkade och kryddade med lite vitpeppar och ingefära. Som förstärkning har de tagit med sig några dadlar. Bakom sötman ligger det sedan en mycket intressant syrlighet som det ska bli kul att utforska på sista smutten med vatten. Spritigheten har också lugnat ner sig, så nu känns det inte lika nödvändigt att ha i vatten, men nu är jag som jag är: rena rama konsumentverket och allt ska testas! 😊

Och där är vi nu, såsen har fått några droppar och tappat lite av sin sötma. Den har blivit avsevärt torrare och syrligheten som jag nu skulle vilja identifiera som bitter Grape, är tydligare. Jag känner att jag vill ha i mer vatten, den känns fortfarande mycket levande. Några droppar till och den känns åter mer balanserad. Honungssötman återvänder men utan att vara dominerande. Det finns verkligen en mild torrhet och lite tobak även i smaken.

Eftersmaken är förvånande lång för en så ung whisky med fruktnoter, syrligheten hänger också med, liksom tobaken och kaffet.

Avslutningsvis

Den här var vi tvungna att ta med, eftersom Macduff är en riktig mammas älskling hos oss på klubben. En av våra roligaste buteljeringar var en Macduff och den hade dessutom en fantastisk historia. Ni som känner till den, vet vad jag pratar om. Ni övriga får vänta till en annan dag, historien är lång… 😉

Macduff är även bekant som Glen Deveron och detta är ingen gamling, man grundades 1960 eller 1962 (de lärde grälar om detta) och presenterade första spriten 1963. Det började som en gemensam aktion mellan Brodie Hepburn (som även är involverad i Deanston and Tullibardine), George Crawford, Marty Dyke och familjen Duff.

1972 köptes destilleriet upp av William Lawson Distillers Ltd. som producerar blended whiskyn med samma namn. 1980 ingick det företaget i Martini & Rossi corporation och 1992 blev dessa i sin tur uppslukade av Bacardi. Som ni ser så har koncentrationen av sprittillverkning till ett par jätteföretag hållit på ett tag.

Officiella buteljeringar heter inte Macduff, utan The Deveron. Men den allra största mängden går till blended industrin och hamnar då bl.a. i the William Lawson Blend. De senaste åren har några fat av denna whisky ändå lyckats smita från blended kvarnen och letat sig ut till oss fantaster i sin renaste form, singelfatare, ofärgade och okylfiltrerade.

Om du vill ha mer fakta, behöver du inhandla Malt Whisky Yearbook 2021, kanske redan på vår nästa provning i januari.

Slàinte!

Martin