Resan börjar egentligen när inte Värnamo Whiskyvänners resa blev av. Jag och Mats Linderoth pratade då om att göra en egen resa till Skottland. Mats tyckte att det var ett bra förslag, och var inne på nätet och sökte efter något uppslag som var intressant. Efter lite surfande på nätet kom Skottlandsresor.se fram och Mats tog kontakt med Mia Borgstedt. Hon hade en resa till Islay men den var ännu inte utlagd på nätet. Det fanns 8 platser till förfogande som vi letade efter några medresenärer som var intresserade. Under Värnamodagarna träffade jag Anders Nilsson på stan som tyckte det var intressant och han följde gärna med. Min yngre bror Dennis ville också följa med och då var vi fyra. Mia hade två stycken som också var intresserade att följa med plus två stycken som skulle försöka lösa sina flygbiljetter och därmed var resan fullbelagd.
Resan till Skottland gick via Göteborg till Amsterdam och Edinburgh. Mia mötte upp på flygplatsen och med minibuss gick färden till Glasgow, vidare till Dumbarton, passerade Tarbert för att stanna i Inverary, där vi fick sträcka på benen på deras huvudgata som var cirka 150 m lång. Mia hade sagt att i slutet låg en liten whiskybutik ni bara måste se. Väl nere i butiken botaniserade vi bland läckerheterna och jag hittade en Mortlack 15 år som senare fick ett tragiskt slut. Mats hittade en Rosebank och Anders en Ardmoore, jag kommer tyvärr inte ihåg årgångarna. Nu när vi hade shoppat var det inte långt till puben, rakt över gatan stegade vi in. En klassisk skotsk pub, med en herre bakom disken, en handduk över axeln och torkade skinnande disk med en trasa. Nåväl, efter en god whisky gick färden vidare till Kennacraig och färjan över till Islay där vi kom fram till Port Ellen. Vi fortsatte färden upp till Bowmore där skulle vi bo på Bowmore Distillery house. Vi var lite försenade och middagvar beställd på hotellet så vi kastade bara in väskorna och gick och satte oss för middag. Efter en lång resdag var vi alla trötta och ville i säng.
Första dagen började med ett besök hos Lavagullin med rundtur i destilleriet som slutade i deras warehouse med provning av 6 st whiskys av deras masterchef Iain Macarthur, som inte ville säga hur gammal han var, men som hade jobbat där i 40 år, men det var inte något konstigt med det, hans farbror hade jobbat på samma ställe i 56 år. Vi började med att smaka en 67%-ig ren råsprit, efter det smakade vi på 5 st där ingen var under 16 år, som togs direkt ifrån tunnan. Den sista var en 44-årig som var riktigt bra. Efter provningen var lite shopping i butiken, sedan gick resan vidare till Ardbeg, där åt vi lunch och shoppade. Nu var humöret på topp och vi slutade dagen på Bowmore för rundvandring och provning samt ännu mera shopping. Efter det var vi rätt så trötta så Anders föreslog att vi skulle gå på afternoon tea som låg strax intill vårt boende. Senare på kvällen åt vi middag på hotellet lite längre ner på gatan.
Fredagen började med resa till Kilchoman som var ganska nystartat och det destilleriet som inte låg nära vattnet men jobbade med ekologiska råvaror där hantverket hade stor betydelse. Där kunde man också ta anställning en vecka och jobba med hela framställningen i olika skeden. I butiken hade man endast en 3-åring till försäljning. Nästa stopp blev Bruichladdich som är det enda privatägda destilleriet på ön. De har ett stort sortiment på olika fat samt rökigaste whiskyn Octomoore på 143 ppm, där kunde man också köpa fat som lagrats 10 år på destilleriet. Bruichladdich producerade även gin. Under tiden hade Mia kontaktat ett hotell i närheten där kocken hade färsk hummer och pilgrimsmusslor. När vi kom fram hade den kinesiske kocken lyckats få fram två humrar, 4 st fick hummer och vi andra åt Haddoc med strips (panerad kolja), all mat smakade alldeles utmärkt.
Nästa stopp var Caol Ila som producerande den största mängden whisky, 25 000 liter per dag. Allt direkt i en tankbil vidare till fastlandet för lagring. Endast 5% till singelmalt, resten till blended whisky (Jonny Walker). Vi fick även här en provning av olika årgångar singelmalt, samt shopping. I Caol Ila warehouse lagrades Lavaguilins tunnor. Ägare av dessa bägge destillerier är Diego. Nu gick färden vidare till ett gammal väveri där maskinerna var över 100 år gamla men fortfarande hade de fullt upp och även här kunde man shoppa lite. Därefter hade vi inbokat ett bryggeri som producerade Ale, där smakade vi på 8 stycken olika sorter. Fredagskvällen avslutades med gemensam matlagning, vi skulle laga skottarnas nationalrätt Haggis. Det var en trevlig avslutning på två dagars rundtur och efterrätten tog vi på hotellet med cheesecake, och glass för de som inte orkade mer. Vidare till baren för att inmundiga en vällagrad Port Ellen 25 år. Efter det var man ganska lättvaggad.
Lördag morgon ilastning för färd mot färjan och Edinbourgh. Vi stannade i Inveraray för lunch. Vi tog in på hotell strax utanför Edinbourgh. Söndag morgon var hemresa. Efter en vecka när man smält resan och pusselbitarna lagt sig till rätta skriver jag nu detta. En mycket välplanerad resa som Mia har lyckats med och det lär bli mera resor i framtiden.
Mats, Anders, Roger, Dennis