Under sommaren, som var mer hektisk än vanligt, dök min bror upp. Det är nog många som inte vet att jag har en bror och jag måste tillstå att tills för ett par år sedan visste jag det inte heller. Han är resultatet av min fars första, väldigt korta äktenskap och när Pragvåren poppade upp som en veritabel käftsmäll 1968, flyttade min brors familj till Australien, medan mina lata föräldrar inte kom längre än till Konungariket Sverige.
Vi har alltså vuxit upp så olikt man bara kan tänka sig. Dröm då om vår förvåning, när John (jo, han heter faktiskt så, tala om kliché) en vacker sommardag för två år sedan knackade på vår dörr och visade sig vara mer lik min far än jag. Inte bara till utseendet, utan ännu mer så till sättet. Han visade sig se problem och lösningar på samma sätt som min far, han hade t.o.m. samma ovanor som han. Tro mig, det var rent kusligt att se och det fick mig att omvärdera genernas betydelse. Det som dock var tydligast, var att han ärvt min fars överväldigande vänliga och godhjärtade själ.
Detta i sin tur fick mig att börja fundera över vänskap och vänskapliga förhållanden. Hur många vänner har jag? Frågan visade sig vara svårare än väntat. Först måste man definiera ordet vän. Är man vänner om man umgåtts i 10+ år och lyckats undgå att döda varandra? Är man vänner om man skapar något tillsammans? Är man vänner om man delat djupgående känslomässiga upplevelser? Eller räcker det med att man då och då delar en whiskyflaska och några öl?
Att umgås med folk på en intensivare nivå hjälper naturligtvis till att lära känna folk bättre (hallå Magnus och Christer, tack för sällskapet i Stockholm!) men är det grundande för vänskap? Jodå, i vissa fall är det säkert så.
Till slut bestämde jag mig för att vänskap nog kan beskrivas på följande sätt: Vänner hugger dig inte i ryggen. Vänner drar inte nytta av dina svagheter, tillfälliga eller varaktiga. Vänner stöttar även när det inte är den lättaste vägen. Jag är säker att det finns andra, antagligen mycket bättre beskrivningar av vänskap, men dessa funkar för mig.
Så kommer vi då fram till 10 000 – kronorsfrågan: hur många vänner har du?
Ta nu inte i för mycket, tänk på Oscar Wildes ord, att om du har tre vänner (icke familjemedlemmar) som saknar dig innerligt 30 dagar efter din död, så har du levt ett rikt och lyckligt liv.
Jag ska inte berätta hur många vänner jag tror att jag har, men de är nog färre än jag trodde. Vem vet, jag kanske inte förtjänar fler. Fast å andra sidan, vem har slutat leta..?
Martin Liska